Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 EMANUEI. SWEDENBORG.
utom endast livad som tydligt möter hvem som helst i bok-
stafs-betydejlsen; och intet af den inhemska Sanningen, som,
invärtes, skulle kunna tjena dem till lära.
6. Detta berodde derpå, att de hade sig sjelfve* och verlden
till mål; icke Herren och himmelen.
7. Och när en menniska har dessa till sitt mål, hänger hon
sig fast, med sitt sinnelag, vid sig sjelf1 och vid verlden,
och tänker hela tiden ur sin sjelfhet,2 som är i mörker,3
beträffande allt hvad till himmelen hörer.
8. Ty menniskans personlighet är den rena ondskan och följ-
aktligen falskhet.4
g. På grund häraf kan den menniska, hvilken, under det att
hon läser Ordet, har sig sjelf,3 eller sitt anseende, eller sitt
rykte, eller sin vinning i sigte,5 icke af Herren dragas upp6
ur sjelfheten ? och sålunda upplyftas till himmelens ljus;
1 sin sjeHhet, sin personlighet. 2 >ex suo Proprio», ur sin Personlighet.
3 töcken, dimma, elände, svagsynthet, skum blick (»caligo»). 4 vrånghet, förvänd-
het; jemför härmed Nostradamus’ minnes-vers och sjelf-karaktäristik (beskrifning
af sin sjelfhets eller personlighets karaktär; beskrifning af sin karaktärs sjelfhet
eller personlighet, livad sannings-halten af dess påståenden eller förkunnelser be-
träffar) ;
»Nostra damus, cum falsa damus,
nam fallere nostrum ’st:
Et, cum falsa damus, nil nisi nostra
damus».
3 »Förvänta dig ej Guds-beskådande af personlighets-beskådaren.»
(Shaikh Sa’dï.)
6 Davids Psalm 40:2. 7 personligheten, Proprium, >Mr Hyde*, den dolde,
gom de Dr Jekyll, menniskornas erkände tjenare, läkare, och vän: den dolde,
gömde Faust, Guds erkände tjenare; den dolde, gömde Hiob Guds erkände
troman. Jemför härmed följande utdrag ur Robert Louis Stevenson: The Strange
Case of Dr Jekyll and Mr Hyde with other Fables (Illustrated by Edmu?id
J. Sullivan A. R. IV. S., London, The Amalgamated Press Limited) pages
81, 82:
»— — — I became, in my own person, a creature eaten up and emptied by
fever, languidly weak both in body and mind, and solely occupied by one thought :
the horror of my other self. — —–––-With Jekyll, it was a thing of vital
instinet. He had now seen the full deformity of that creature that shared with
him some of the phenomena of consciousness, and was co-heir with him to death;
and beyond these links of community, which in themselves made the most
poignant part of his distress, he thought of Hyde, for all his energy of life, as
of something not only hellish but inorganic. This was the shocking thing: that
the slime of the pit [Davids Psalm 40:2] seemed to utter cries and voices [Sa’di:
»Lustgården»: Inledning: 48]; that the amorphous dust gesticulated and sinned:
that what was dead, and had no shape, should usurp the offices of life. And
this again, that that insurgent horror [Sa’di: »Lustgården»: Inledning: 48] was
knit to him closer than a wife, closer than an eye; lay caged in his flesh [Rom.
7:24], where he heard it mutter and felt it struggle to be born; and at every hour
of weakness, and in the confidence of slumber, prevailed against him, and deposed
him out of life. — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
