Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktelsesätt är en genomgående misstro till människonaturen. De
tro människorna bara om ondt. De anse det därför vara
nödvändigt för ett folk att städse vara beredd på strid med andra
folk. På så sätt växer misstron till ovilja och hat. Kriget är sedan
blott en tidsfråga. Där deras mörka tro härskar, måste hon
nödvändigt leda till detta slut. Äfven den bäste försämras ofta genom
att städse finna sig vara föremål för misstron att ledas af dåliga
afsikter. Detta gäller för folken som för den enskilde. Våra
poeter, historieskrifvare och skollärare säga oss, att vi äro ett
utomordentligt öfverlägset folk, bättre än alla de andra folken.
Dessas uppfostrare lära dem att på samma sätt öfverskatta eget
värde. Själfve ryssen får lära, att han står öfver alla andra
nationer. Hvad få icke tyskarne, engelsmännen, fransmännen m. fl.
lära och höra om sin storhet — på andra nationers bekostnad!
Och man ihågkomme här, att den misstro, hvarom jag talar, är
ett kännetecknande drag för fredsarbetets motståndare af alla
nationaliteter.
Men desse krigets uppehållare och främjare äro ofta nog
respektabelt och hyggligt folk, icke sällan godlynta och välvilliga
människor. De kunna visserligen icke gärna tala i ämnet utan
något hån mot hvad de i tid och otid gycklande kalla den »eviga
freden». Men helt visst äro- månge af dem uppriktige, då de så
där säkert förklara: hvem gillar icke själfva fredsidén och hvem
skulle icke önska dess förverkligande — men, om o. s. v.
Här ett exempel på desse respektable upprätthållare af
hälvetet på jorden, hvilka efter några vänliga fredsord och en
suck öfver världens ondska slumra in på hvilstolen. Under en
försvarsdedatt i första kammaren talade äfven en allmänt känd
och aktad nykterhetsifrare mot fredsaken. Efter några
varmhjärtade ord i religiös riktning slöt han sitt anförande med att uttala
en hög och en låg tanke. Den höga tanken var, att vi med all
makt böra bekämpa superiet; den låga tanken utgjordes af detta
tillägg: »så skola vi få tillräckliga medel till både flotta och armé,
De
respektable.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
