- Project Runeberg -  Världsfreden /
85

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hela världen följde en tid denna tvist med spänning och
oro. Prässen använde tyvärr som vanligt sitt inflytande att egga
de nationella lidelserna i bägge landen. Men innan det vardt
för sent, lyckades man lugna sinnena genom att fästa den
allmänna uppmärksamheten på att England och Ryssland båda
deltagit i Pariskongressens beslut, att, när någon allvarsam tvist
uppstode mellan några af traktatsmakterna, den skulle hänskjutas
till en vänskaplig makts bemedling. På grund häraf föreslog
engelska regeringen den ryska att hänskjuta tvisten till en
vänskaplig stats monark i ändamål att bilägga stridsfrågan på ett
sätt som vore öfverensstämmande med båda staternas värdighet.

Detta förslag antogs. Men det kom icke till användning. Det
behöfdes ej. Afghanska gränskommissionen förde själf sitt värf
till ett lyckligt slut.

*



Om rätten till sälfångst i Beringsundet hade i flere år
Bering-stridiga meningar varit rådande mellan Förenta Staterna och
sundet-Storbritannien. Sedan republiken 1867 köpt Alaska af Ryssland,
ansåg den att därmed följt obetingad höghetsrätt öfver
Berings-hafvet. Där vimlar af sälar och hvalrossar. Amerikanerna höllo
på, att de egde uteslutande rätt att drifva jakt och fiske å dessa
farvatten. Då kanadiska fiskefartyg infunno sig, tillbakavisades
de af amerikanska örlogsfartyg. Engelsmännen svarade genom
att likaledes komma med krigsskepp. På detta sätt syntes krigiska
förvecklingar lätt kunna uppstå.

Unionsregeringen försvarade sina påståenden därmed, att
Beringshaf måste folkrättsligt betraktas som ett »slutet haf» (mare
clausum) och att höghetsrätten däröfver följt med förvärfvandet
af Alaska. Omvändt gjorde engelska regeringen gällande, att
detta anspråk vore stridande mot folkrättens grundsatser, och
att amerikanska regeringen därför saknade befogenhet att hindra
britiske fiskare bedrifva sälfångst i detta farvatten. Det kunde
alldeles icke kallas ett slutet haf. I en traktat mellan England
och Ryssland 1825 erkännes det uttryckligen som en del af Stilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free