Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fornariska religionens gudar kallades »de himmelske»,
ett namn, som bibehöll sig hos hinduerna, romarne, skandinaverna
och slaverna samt möjligen äfven hos grekerna, men hos de
andra grupperna förändrades och hos perserna t. o. m. fick en
dålig bemärkelse. Ariernas högste gud var »den himmelske fadern»,
som hos greker och romare bevarade sin höga rang, medan han
hos hinduerna visserligen allt jämt betraktades som de högste
gudarnes fader, men dock i viss mån undanskymdes af andra
gudomligheter och hos germanerna undergick en fullständig
förvandling. Jämte honom tillbads en annan, sannolikt en nattlig
himmelsgud, af hvilken grekerna bevarade blott ett svagt minne
men som hos hinduerna i början var mycket fruktad. 1 stormen
och ovädret sågo de ljungeldarnes kamp mot mörkrets makter.
Likaledes kände och ärade de en eldgud, människornas vän, som
åt dem röfvat elden från himlen. En kvinlig gudomlighet
betraktades såsom medlare och budbärare mellan gudar och människor.
Solens gud och morgonrodnadens gudinna torde äfven ha varit
föremål för deras dyrkan.
Det lider intet tvifvel, att de indiske ariernas religion under
den tid, som efter utvandringen från det gemensamma urhemmet
följde närmast på deras bosättning i det nya hemlandet, var en
naturdyrkan i ordets djupare mening. Solen, luften, vattnet, elden,
alla sköna och för människan välgörande naturföreteelser
dyrkades såsom gudomliga väsen, hvilka för inbillningskraften
antogo mänsklig gestalt och mänskliga känslor. De kallades med
ett gemensamt namn devas (de glänsande). Allt nvad som var
till hinder eller skada för människan eller för hennes känsla tedde
sig som fult eller vidrigt, uppfattades såsom troll eller onda väsen.
De förnämsta bland dessa var Vritra (fienden), som höll de
himmelska vattnen instängda i molnen, till dess Indra (luftens och
åskans gud) med sin blixt klöf molnen och lät dessas vatten
nedströmma såsom rägn och vederkvicka den af torka
försmäk-tande jorden. Indra, som ständigt med sin åska bekämpar de
onda, mot människans lif och välbefinnande fientliga makterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
