Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna kallas mödrar. De nära ängarne och boskapen på dem.
Elden var icke mindre helig. Äfven före upptäckten af konsten
att tända eld, hade människan sett blixtens flammor. Hon hade
sett och känt solens ljus och värme. Hon torde äfven med häpnad
och förskräckelse ha bevittnat de våldsamma härjningarna af
skogseldar, tända antingen af åskeld eller af trädens gnidning mot
hvarandra sommartiden. Det låg någonting häpnadsväckande i
alla dessa eldens uppträdanden och försvinnanden. I ena
ögonblicket var elden här, i det andra var han borta. Hvarifrån kom
han? Hvart månde han gå? Kom han icke från molnen?
Försvann han icke i hafvet? Lefde han icke i solen? Vandrade han
icke i stjärnorna? Inderna kallade honom Agni, den snabbe eller
rörlige, upplysaren i solen och brännaren i ljungeldslågan, som
gaf ljus under natten, skrämde rofdjuren från människornas och
boskapens hviloplatser samt dref de onda andarne tillbaka, så
långt lågans sken räckte, att de syntes endast såsom sväfvande
skuggor, där mörkret vidtog och slutligen blef en budbärare
mellan Gud och människor.
När de gamle inderna hörde åskans dunder, talade de om
dundraren, likasom när de hörde ett rytande läte i skogen, de
genast tänkte på en rytare, t. ex. ett läjon. Ett opersonligt
rytande kunde de ännu icke fatta. Sammaledes med vinden,
stormarne, rägnet. Blåsten var biåsaren, en gudaande, som man
blott kunde höra, aldrig se. Stormarne komma rusande likt
galningar med åska och blixt, upprörande stoftet i hvirflar, böjande
och afbrytande träden, sköflande hus, dödande människor och
boskap, förödande allt i sin väg — ingen vet hvarifrån dessa
rasande luftandar komma och hvarthän de gå, men ingen kan
häller betvifla deras tillvaro. Så ock med rägnaren i sina olika
uppenbarelser. Var han länge borta, så gick det illa för
människor, växter och djur, men när han återkom blef det jubelfäst
i naturen. Alla dessa devaer — ursprungligen barn af guden
Dyaus (himlen) och gudinnan Prithivi (jorden) — växte småningom
från halfgudomligheter, sådana som träd, bärg och floder, jorden
Gud i
naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
