Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andra indiska skrifter, meddelades närmare underrättelser af Seder,
grekerna, sedan desse under och efter Alexanders indiska fälttåg
på ort och ställe lärt känna det stora sagolandet i öster. Redan
Herodotos kände, att vissa indiska folk icke dödade någon
lefvande varelse. Ktesias berömmer inderna för deras redbarhet.
Alexanders följeslagare prisa deras sanningskärlek. Greken
Mega-sthenes, som besökte Indien omkr. 300 f. Kr., berättar, att inderna
gåfvo hvarandra pänninglån utan både förskrifningar och vittnen.
Så mycket litade de på hvarandras redlighet.
En annan förtjänst, hvilken grekiske författare berömma hos
dem, var deras måttlighet i mat och dryck. De fleste slättborna
lefde allenast af ris och jordfrukter. Endast bärgfolken förtärde
köttet af de vilda djur, de nedlagt under sina jakter. Vin dracks
icke, utom vid offren. Vid de rikes måltider framsattes för hvarje
gäst ett särskildt bord, med en gyllne skål, hvari först bjöds ris
och sedermera hvarjehanda grönsaker. Själfva ätandet betraktades
såsom en religiös handling. De arbetande klasserna förtärde
strax på morgonen sin kangi eller risgröt, och arbetet fortgick
sedermera oafbrutet till ett par timmar före solens nedgång, då
en dylik måltid intogs. Den vanliga drycken var vatten eller mjölk.
Mycket angelägne att väl vårda och pryda sina egna personer,
insmorde inderna sig med välluktande salfvor, flätade håret och
buro en bindel därom. Skägget läto de växa. De fleste voro
klädde i en bomullsskjorta af glänsande hvit färg, och öfver denna
skjorta, som räckte till halfva benet, buro någre en mantel, hvilken
hopfästades under högra axeln. Deras skor voro prydligt arbetade
af hvitt läder och försedda med höga klackar. De rikare brukade
ringar af guld eller elfenben i öronen och om handlederna samt
läto bära dyrbara solskärmar öfver sig. De åkte i fyrspända
vagnar och voro ständigt åtföljde af talrika tjänare. Äfven i de
indiska dikterna förekomma mångfaldiga antydningar om indernas
smak för grannlåter och deras bemödanden att försköna sig —
hur hvar och en, som visade sig ute, bar örringar och halsband,
som för de rikare voro af ädelstenar och guld, för de fattigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
