Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina fruktlösa försök att begripa det. Ingen af de uppenbarelser,
i hvilka de förnummo det oändliga, hade ännu för dem antagit
någon bestämd och förblifvande skapnad. Hvarje skön och
storartad naturföreteelse dyrkades af dem och var för ögonblicket
det enda föremålet för dyrkan, d. v. s. hvarken monoteism eller
polyteism, utan fast mera den form af gudsdyrkan, som Max
Muller kallar henoteism, »en succesiv tro på enstaka högste gudar»
(Max Muller, Religionens ursprung och utveckling, sv. öfvers. af V. Pfeiff.).
Alla yttringar af mörker och köld, allt hvad i naturen tedde sig
fult och vidrigt, såsom fientligt mot lifvet, uppfattades som troll
eller onda väsen. Mot dem anropades ljusets makter om hjälp.
Den östariska grenens delning i inder och iraner, hvilka
intogo olika boningsplatser, synes hafva varit åtföljd af något
slags söndring i andligt afseende. Detta framgår bland annat
däraf, att samma ord, som hos de gamle inderna betecknade de
goda makterna, devas (de glänsande), hos iranerna brukades att
beteckna de onda. Visst är, att den ursprungliga henoteismen
hos iranerna utvecklade sig på ett alldeles egendomligt och från
vedareligionen skildt sätt. I stället för den indiska gudalärans
många devarer, finna vi här tidigt en enda, öfver allt härskande
gudomlighet. Det var ljusguden, Mithra (ursprungligen indernas
Varuna), källan till allt lif och all sanning, ursprunget till det
andliga ljuset så väl som till det naturliga — världsaltets allseende,
allgode och rättfärdige styresman. Perserna svuro vid Mithra
såsom sanningens gud. Alla företeelser af ondt sammanfattade
sig likaledes till en enhet, mörkret — det andliga och det
natnr-liga. Kampen mellan ljuset och mörkret omfattade hela
världsutvecklingen — och människans eget lif skulle komma att bero
på den ställning, hon intog till denna världskamp. Men striden
skulle ej vara evig. Ljuset och det goda skulle slutligen segra
— motsatserna upplösas i harmoni. Denna utsikt i det
tillkommande skulle styrka ljusets kämpe och gifva honom förmåga att
med gladt mod, med hopp och tillförsikt utföra sitt värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
