Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjelif. förtjänstfullt och för Ahuramazda behagligt samt giftermål mellan
nära anförvanter såsom lyckosamt. Före sitt femtonde år fingo
icke flickorna bortgiftas af sina fäder. I detta hänseende hade
husfadern i Iran samma oinskränkta myndighet som i Indien, så
att han ensam egde att bestämma om sina döttrars bortgiftande.
I allmänhet räknades det hos iranerna såsom en förtjänst att hafva
många barn. De som voro därmed ovanligt rikt välsignade,
erhöllo årligen skänker af konungen. Under de sju första åren
skulle barnen vara under föräldrarnes trägna vård. Det var
förbjudet att underrätta barnen om skilnaden mellan ondt och godt,
innan de fylt fem år, eller aga dem, innan de hunnit sitt sjunde,
ty ända till dess faller skulden för barnens felaktiga handlingar
på föräldrarne. Från sitt sjunde till sitt femtonde år undervisades
barnen om sina plikter och i den heliga läran, för att, när de
nått sitt femtonde år, vinna inträde bland denna läras bekännare,
hvilket i Iran, så väl som i Indien, skedde medels anläggande af
ett snöre, under vissa föreskrifna ceremonier. Vid barnens
uppfostran lades för öfrigt stor vikt på att vänja dem vid
sannfärdighet. Lögn och allt slags bedrägeri ansågos alltid såsom
den svåraste förbrytelse mot Ahuramazda.
Lagar. Hur högt iranerna värderade redbarhet och sanningskärlek
i lifvets alla förhållanden, visar sig flerstädes i deras lagstiftning.
Deras heliga bok fordrar ovilkorlig sanning i tankar, ord och
gärningar. All lögn är ett offer åt de onde andarne, i hvilkas
våld man därigenom hängifver sig. Också var löftesbrott belagdt
ej blott med andliga, utan äfven med mycket stränga världsliga
straff. Förtal och osanna ryktens utspridande skildras i Avésta
såsom en synd, jämförlig med dödandet af tusen hästar eller
mord på rättrogne män. Stöld blef likaledes strängt straffad.
Men medan den heliga boken fördömer tjufnad såsom en svår
synd, framställer den, å andra sidan, frikostighet och gifmildhet
såsom hvarje rättrogens plikt samt förklarar, att den, som vägrar
en trosförvandt en ringa gåfva, hvarom han beder, skall från den
heliga jorden kastas ut i mörkret, att där lida det yttersta onda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
