Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den persiske frihetshjälten Cyrus fullföljde sin seger med Persien,
klokhet och saktinod. Mediens siste konung ej blott skonades
till lifvet utan behandlades ock med aktning. Mederna förenades
med perserna till ett folk, med samma härkomst, språk, seder och
lagar. Cyrus’ välde, som genom eröfringar mer och mer
förstorades, sträckte sig omsider från Aigaiska hafvet till Indus, från
Kaukasusbärgen och stepperna vid Oxosfloden, öster om Kaspiska
hafvet, ända till Indiska oceanen, Persiska viken, Arabiska öknen
och Medelhafvet. Det var det första världsvälde historien känner.
Det assyriska, som äfven till omfånget stod betydligt efter det
persiska, var i själfva värket icke annat än en stark krigarestat,
som höll åtskilliga andra stater under tillfällig lydnad. Det blef
aldrig ett ordnadt välde, hvilket det persiska tydligen var redan
under Cyrus, ehuru dess organisation först under Darius’
regering blef fullständigt genomförd.
Här må särskildt bemärkas, att den organisation, Cyrus gaf
sitt stora rike, ej grundade sig endast på våld och vapenmakt,
utan äfven röjer ett mildt och statsklokt förfarande mot de
kuf-vade folken. Herodotos, som för öfrigt just icke visat sig vara
någon beundrare af Cyrus, anmärker likväl, att perserna kallat
honom en fader, emedan han styrt dem med mildhet, och
Zeno-phon berättar likaledes, att Cyrus blifvit af sina undersåtar hedrad
såsom en fader, emedan han alltid behandlat dem såsom sina barn.
Det var genom sitt öfverlägsna sätt att gå till väga, som
Cyrus alltid kunde göra sin vilja gällande inom sitt vidsträckta
välde. De besegrade folken fingo alltid bibehålla sin religion,
sina lagar samt äfven, så vida de ej genom förnyade resningar
förvärkat det, sin egen förvaltning, ofta äfven sina inhemske
regenter. Skatter till ett visst belopp blefvo dem ej pålagda. De
fingo själfva bestämma bidraget. Härigenom fick skatten utseende
af en frivillig gåfva, om man ock lät förstå, att konungens gunst
stod i visst förhållande till gåfvans betydenhet. På så sätt sökte
Cyrus försona sina nya undersåtar med de nya förhållandena.
Tydligen framstår han såsom en skonsam eröfrare. Och att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
