Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom begåfvad med den största kroppstyrka och det mest
genomträngande förstånd, hade eröfrat det ena stora riket efter det
andra, och nu kände hans högmod inga gränser. Han ansåg sig
själf för en gud och tålde ingen annan dyrkan. Då tilldrog sig,
under en jakt, att en vildåsna af ovanlig storlek visade sig för
Kusch, hvilken ifrigt förföljde den och därigenom lockades ifrån
alla de sina. I fyrtio dagar irrade han omkring i skogen, utan
att finna någon utgång därur eller någon människoboning där
inom. Slutligen påträffade han en obetydlig koja, å hvars dörr
han klappade. En gammal bräcklig gubbe öppnade den och
frågade, hvad han ville. Kusch svarade, att han sökte en utgång
ur skogen, hvarom han bad enslingen lämna honom upplysning,
och, för att gifva så mycket mera kraft åt sina ord, sade han
honom tillika, att han var konung Kusch. »Du är således»,
svarade enslingen, »den konungen, som anser sig för en gud
och låter tillbedja sig samt icke erkänner någon öfver sig, utan
förtröstar endast på sin egen styrka. Sök då själf din väg», och
så stängde enslingen sin dörr. Kusch lyckades dock, efter flere
fåfänga försök, med honom komma i samtal, och enslingen visade
på ett så öfvertygande sätt konungens brister och hur mycket
för honom återstod att lära, att Kusch icke ville återvända till sitt
rike, innan han först fått af den helige mannen all den
undervisning, denne kunde lämna honom. Först måste han dock
underkasta sig alla slags försakelser, och när han, genom
långvarig fasta och andra späkningar, blifvit herre öfver sina sinnen
och vändt sin håg uteslutande till ett högre vetande, började den
vise enslingen meddela honom detta. Ett nytt ljus begynte nu
småningom upplysa hans själ, helt olika det irrsken från afgrunden,
som förut förvillat honom. Så blef han efter hand lika mäktig
inom vetandets värld som han förut var i den synliga. Han
för-värfvade tillika den sanna kunskap, som består i hjärtats
förbättring. När hans själ nu blifvit så ren och hans förstånd så
upplyst, kunde de icke längre gömmas i ett så vanskaplipt omhölje.
Huggtänderna och elefantöronen försvunno. Konungens yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
