Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor, sjunka mer och mer och sluta med att varda ett ondt väsen.
1 sin egenskap af eldgud var han opålitlig. Han kunde
visserligen såsom sådan visa sig välgörande, men var tillika farlig och
bedräglig. Så länge föreställningen blott omfattade
naturföreteelserna, vållade detta ingen olägenhet. Men då man började
frigöra gudarne från naturen och uppskatta deras egenskaper efter
sedliga grunder, måste Loke sjunka i anseende och slutligen
utstötas ur gudavärlden. Och efter den stora världstriden, då allt Fredstiden,
ondt och bristfälligt skall bättras, är det icke längre Oden, som
intager högsätet. Han har måst träda tillbaka för den rene och
gode Balder, som nu blir medelpunkten i utvalde gudars
församling. Så skulle fridens välde återställas. Myterna om denna
guldålder berätta, hur människorna lefde fredligt under de af Hemdall
gifna lagarne för religionen och sederna. Ingen skadade en annan.
Dyrbara smycken kunde utläggas vid stigarne, utan att någon
tillegnade sig dem. Polstjärnan stod öfverst på himmelen, och
himlahvalfvet hade icke den sneda ställning det sedan fick. Så
kom ofridens tid; slutligen ock föryngringens, då gudar och
människor åter skulle varda lyckliga.
Huru vida de onda efter straff och luttring också skulle
inbegripas i den allmänna återställelsen, därom ger oss sagan
ingen klar upplysning. Någon tanke om hämdens förevigande
har hon imellertid, liksom motsvarande iranska sagor, aldrig hyst.
På vägen till dödsriket, heter det i en fornsägen, skola de aflidne
gå öfver en törnbevuxen hed. Hafva de visat medmänniskor
barmhärtighet, behöfva de icke frukta sönderrifna skor och blodiga
fötter. Då skall dem ock vederfaras barmhärtighet. Åt syndaren
beredde en rå fantasi onämneliga fasor. I sorg och vrede lämnas
han åt ett rysligt öde. Men hans pina är i alla händelser icke
att jämföra med det eviga hälvete, som den kristna kyrkan ännu
i dag har i beredskap åt otrogne syndare. Visserligen har de
gamle germanernas underjordiska straffort länge betraktats som
ett hälvete i den vanliga meningen med detta ord. Men detta
är oriktigt. Den ursprungliga betydelsen af ordet är ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
