Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årligen mellan byamännen. Afskild jordegendom fans ännu helt Bylif.
ringa. Sädesfälten brukades efter en för alla åboarne gemensam
ordning. Sedan en åker en gång burit, fick han under de följande
åren ligga i träde. Öfverflöd fans bland germanerna ej, men lika
litet något armod. Boskapshjordarne utgjorde den egentliga
rikedomen. Hvarken hornboskap eller hästar voro dock att jämföra
med Italiens eller Galliens. Liksom jordbruket, stod
boskapskötseln jämförelsevis lågt. Metaller forekommo sparsamt. Guld
och silfver värderades endast af gränsstammarne. Mynt var ock
umbärligt, då varor byttes mot varor. Ej ens järnet var allmänt.
Långt ifrån alle krigare hade hjälmar, brynjor och svärd af denna
metall; men alle voro försedde med järnskodda spjut.
Städer med gator och kvarter var icke något för germanerna.
De bodde i byalag i spridda gårdar, anlagda efter innehafvarnes
godtfinnande. Hvarje hus stod fritt, omgifvet af en öppen plats»
vidt skild från grannens gård. Vanligen var det af trä. Vissa
delar däraf strökos med en så ren och glänsande jord, att de
sågo ut som målade i lysande färger. Äfven underjordiska rum
funnos, hvilka tjänade dels till vinterboningar, dels till förrådsrum
för födoämnen, det senare i synnerhet i krigstider.
Klädedräkten bestod för kvinnorna mest af linne. De prydde
• sig med purpurband och lämnade armarne, halsen och delvis äfven
barmen bara. Männens dräkt var i allmänhet en kort mantel,
tätt åtsittande och af ylle, framtill hopfäst med ett spänne De
rike buro pälsvärk, erhållet genom handel från de vid nordhafvet
boende stamfränderna.
Barnen gingo länge utan kläder. De växte upp i stor frihet
och utvecklades under lekar till kraftfulla män och kvinnor.
Kropps-öfningarna gingo ut på att utveckla styrka och vighet.
Gästvänskap var en af germanernas hufvuddygder. Det
betraktades som en vanära att bortvisa främlingar. De vanligaste
sådana torde ha varit köpmän, som kommo från de romerska
gränslanden, med sina varor på hästryggen. Men hvem
färde-mannen än var, kunde han alltid vara viss om ett godt mottagande.
Världsfreden. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
