Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var därimot fri från direkt beskattning. Arkonterna kunde endast
väljas inom den första förmögenhetsklassen (de store jordegarnes).
De öfrige ämbetsmännen och rådet kunde endast väljas inom de
tre första förmögenhetsklasserna.
Men rådet och ämbetsmännen (arkonterna inräknade) valdes
af folket. Rådet bestod af 100 medlemmar från hvardera af de
fyra fyler (stammar, egentligen, såsom förhållandena nu mera
utvecklat sig, en lokal indelning), i hvilka Attika var deladt, eller
till samman af 400 medlemmar. Arkonterna och de öfrige
ämbetsmännen samt rådets medlemmar uppburo ej lön. Men alle atenske
medborgare, äfven de, som tillhörde den lägsta
förmögenhetsklassen, hade lika rösträtt i folkförsamlingen. Och detta betydde
ej litet. Folkförsamlingen hade i sista hand makten i alla frågor,
som rörde lagstiftning och statsförvaltning, ja äfven krig och
fred samt fördrag med främmande stater. Såsom förhållandena
i Atén utvecklade sig, vardt rådet mer och mer ett utskott för
den förberedande behandlingen af de frågor, som skulle föreläggas
folket, och arkonterna endast värkställare af folkförsamlingens beslut.
Men Solon ansåg äfven nödigt att bilda en motvikt till
folkväldet inom staten. En sådan motvikt skulle areopagen blifva.
Denna urgamla domstol skulle hädanefter blott utgöras af afgångne
arkonter, som vid anstäld noggrann pröfning befunnos på ett
fullt oklanderligt och mönstergilt sätt hafva utöfyat sitt ämbete.
Den skulle icke blott innehafva den högsta domaremakten, utån
tillika utöfva en uppsikt öfver medborgarnes seder och enskilda
lif, som, ehuru enligt den tidens uppfattning hälsosam i många
afseenden, står i strid med hvad vi nu förstå med personlig frihet.
Dessutom skulle den ega makt att genom sin gensaga (veto)
upphäfva sådana beslut af folkförsamlingen, som den fann stå i
strid med statsförfattningens anda.
Ehuru den närmast föregående tidens våldsamma partistrider
hade så upprört sinnena, att Solons reformer icke genast kunde
medföra inre fred blef detta dock, trots fortsatt kif och strid, det
omsider vunna resultatet, sedan det en tid störtade republikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
