- Project Runeberg -  Världsfreden /
305

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram hos folket och väckte nya behof. Gäckande fritänkeri
följdes å ena sidan af gudsförakt och å den andra af grof
vidskepelse. Smutsige tiggarpräster utlofvade syndernas
förlåtelse mot pängar. Man lyssnade andäktigt på buktalare, som
sade sig vara ingifne af anden. Religionen sjönk ned till taskspeleri.

De maktegande försmådde tänkarnes och människovännernas hjälp.

Folkets bäste män blefvo förföljde, kastade i fängelse eller dödade.

Bland dem var denne Sokrates, ett af Greklands största Sokrateu.
minnen, som i ariernas häfder strålar vid sidan af de odödliga
namnen Zoroaster och Buddha.

Son af en bildhuggare, egnade han sig först åt samma
konstgren som fadern, men öfvergaf den vid 40 års ålder för att
helt egna sig åt sitt stora lifskall. Redan i ungdomsåren idkade
han flitigt vetenskapliga studier och tillegnade sig på kort tid
hela det vetande, som den tiden var möjligt att erhålla. Men han
ansåg sig vara af gudomen skickad till att upplysa människorna
och omvända dem från deras dårskaper. Han gick omkring på
gator och torg, samtalade med så många han kunde, höga och
låga, sökte blotta deras själslif och framför allt bevisa dem, hur
litet de egentligen visste, Oaktadt många ansågo sig visa. Oftast
kom han i skarpa ordskiften, ty hans åsikter voro i de flesta
afseenden helt afvikande från mängdens, och han kunde därför
icke undgå att skaffa sig många fiender, men äfven en talrik
skara af lärjungar, hvilka följde honom, då han, utan skor och i
tarfliga kläder, gick ut på sina ströftåg.

Han skulle, sade han, vara behjälplig att föda fram idéer,
pröfva dem och undersöka deras halt; välkomna dem, om de
voro goda, och förkasta dem, om de voro dåliga. Han arbetade
ifrigt för att bringa reda och klarhet i tankarne samt för en bättre
och ädlare moral. »Att vedergälla ondt med ondt är orätt. Vi
få ej vedergälla orättvisa med orättvisa eller göra någon människa
ondt, hvilken skada hon än gjort oss». Okunnigheten vore
orsaken till allt ondt. Människans högsta uppgift skulle därför vara
att sprida kunskap.

Världsfreden. 20

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free