Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortgick allt jämt, öfver Sicilien, Sardinien och Korsika, öfver
världsrike. Spanien och norra Italien, öfver Balkanhalfön och Mindre
Asien, öfver Syrien och Egypten. I början af andra århundradet
e. Kr. sträckte sig det romerska väldet från Skotlands gränser
och floderna Rhen, Main och Donau i norr till Sahara i söder,
från Atlantiska hafvet i väster till Eufrat i öster. Det var ett
rike, hvars invånarantal anses ha varit 120 millioner, medan själfva
hufvudstaden Rom, tyngdpunkten i det hela, skall hafva haft en
folkmängd å två millioner, hvaraf 900,000 slafvar och 20,000
soldater.
Rom var och förblef den sammanhållande makten i detta
världsrike. De romerske medborgarnes röster voro från början
afgörande i alla statsangelägenheter. Sedermera blef Italiens öfriga
befolkning likställig med de egentlige romarne, men rikets alla
andra invånare voro deras lydiga undersåtar, utan något slags
inflytande på statens ledning.
Ungefär på samma sätt som de grekiska statsförfattningarna
i allmänhet, hade den romerska författningen i sina första skeden
småningom utvecklat sig — först konungadöme, inskränkt dels af
folkförsamling och dels af högättade stormän; sedan en republik, i
hvilken stormännen och småborgarne sletos om makten, tills
denna stannade hos de senare.
Men ehuru hvarje medborgares röst betydde lika mycket i
folkförsamlingen, skulle pänningen här som alltid och allestädes
blifva den bestämmande. All rikedom hopades inom en fåtalig
herreklass, som köpte den egendomslösa mängdens gunst med
gåfvor, för att afhålla den från oroligheter. Till sist egde de
förnäma familjerna nästan all jord i Italien. Utom dettas gränser
plågades alla länder, som tillhörde riket, af samvetslöse ståthållares
utprässningar, hvarigenom stormännens rikedomar ofantligt ökades.
Brutus lät mindre Asien betala i förskott fem års skatt. Kort
därefter tvangs det af Antonius att göra det samma på nytt. Vid
republikens slut utgjorde romerska statens årliga inkomster
omkring 720 millioner kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
