Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det mörka Rom, med dess slutliga förfall i anda och sedlig
kraft, har kunnat skymma, med lyckligtvis icke dölja ljusbilderna.
Käjsartidens män kände, att de i många stycken voro sina
republikanske fäders motsatser. De trodde fullt och fast, att romarne
åtminstone i fysiskt afseende försämrades och att vackra gestalter
och vackra ansikten blefvo mer och mer sällsynta. Säkert är i
alla händelser, att de gamla enkla dräkterna med konstens
tilltagande urartning i tredje och fjerde århundradena började
undanträngas af ett modeväsen, som i brist på smak endast kunnat
öfverträffas af vår tids mest motbjudande vidrigheter i den vägen.
Fordom bestod mansdräkten af en tunika och den där öfver
draperade veckrika hvita togan. Kvinnans nationaldräkt var stola’n
— en med halfärtnar försedd tunika, som räckte till fotterna och
gördlades kring lifvet — och palla’n, en öfver stola’n buren
veckrik mantill. Vid samma tid som männen började bortlägga
togan, började damerna utbyta stola oeh palla mot andra slags
klädespersedlar. Försök som gjordes på laglig väg, med
utfärdande af bötespåbud, att upprätthålla det gamla ldädesbruket, hade
ingen värkan. Detta måste rymma fältet för kostymer af tyg
med blommor och figurer, i stället för de gamla enfärgade tygerna,
samt andra skrikande grannlåter. Kroppsliga brister doldes med
löshår, peruker, färgade ögonbryn och annan förkonstling. Man
icke blott sminkade sig, man maskerade sig äfven medels pålagda
färger. Fruntimren, säger en samtida författare, liknade målade
gudabilder, och de kunde icke gråta utan att hvarje tår
efterlämnade en fåra i sminklagret, som betäckte kinderna.
Detta de tongifvande klassernas vansläktande sammanhängde
med en än mer djupgående förvandling. Den gamla
medborgarandan dog ut. Hela befolkningen från käjsaren ned till slafvarne
och slafvarnes slafvar utgjorde ett i rangklasser fördeladt helt.
Omsider blef det omöjligt för andra än hofvets egna och de med
allra högsta rang utmärkte förtroendemännen att personligen
närma sig käjsaren. När denne visade sig offentligen, var han
klädd i guldvirkade sidenkläder, med ett hvitt pärlbesatt diadem
Nedåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
