Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fallet
Freden syntes nu tryggad, och Caesar kunde egna sig åt
rikets inre utveckling. 1 stället för att utsuga och förtrycka de
underkufvade folken, sökte han göra dem likstälda med de
in-födde romarne: galliske härförare och soldater insattes i senaten,
grekiske konstnärer och vetenskapsmän inbjödos till Rom. Ett
grekiskt-latinskt bibliotek grundades, Rom förskönades med
praktfulla bygnader, lagar mot öfverdådigt lefnadsätt utfärdades. Den
mest bekanta af Caesars reformer torde vara den, som är känd
under namnet »julianska kalendern». På grund af den stora
förvirring, som inträdt i tidräkningen, inkallade imperatorn från
Alexandria den lärde astronomen Sosigenes, hvilken uppgjorde
ett plan till förbättring af kalendern. Årets längd bestämdes nu till
365 dagar; hvart fjerde år skulle en tilläggsdag inskjutas efter
februari månads utgång. För att komma in i den nya ordningen
blef det nödvändigt att förlänga år 46 (»oredans år») med nära
3 månader. Snart nog upphörde oredorna, och till minne af
denna reform beslöts sedermera att uppkalla den månad, under
hvilken Julius Caesar var född, efter honom. Den fick då namnet
Julius (juli).
Caesar hade imellertid genom sin tilltagande stolthet ådragit
sig många fiender i Rom. Republikanerna misstänkte honom för
att eftersträfva kungavärdigheten. Aristokraterna hatade honom
för att han beröfvade dem deras privilegier. Så uppstod en
sammansvärjning i afsikt att rödja honom ur vägen. Oaktadt alla
varningar uppträdde imperatorn den 15 mars år 44 (f. Kr.) i senaten,
för att i anledning af ett tillämnadt krigståg mot partherna låta
tilldela sig konungatiteln öfver de utom Italien belägna
provinserna. Knapt hade han intagit sin plats förr än de sammansvurne
från alla sidor kastade sig öfver honom. Genomborrad af 23
dolkstygn, föll han liflös ned vid Pompejus’ bildstod.
Caesars beundrare nöja sig ännu icke med blott ett rättvist
erkännande åt hans bättre egenskaper. De sträfva allt jämt att
höja honom till skyarne. »Han var af naturen utrustad till att vara
stor i allt», säger Drumann. »Det stod honom fritt att välja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
