Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till döden, det outsägliga eländet. 1 formliga siaktningar söndersleto
försva-rarne hvarandra och uppretade segrarnes raseri. Den ingalunda
omänsklige Titus erbjöd nåd åt de olycklige invånarne, om de ville
uppgifva staden. Men det stora flertalet af dem litade blindt på sin
Jehovahs (= prästernas) löfte, att han icke skulle öfvergifva dem
i deras nöd, utan slutligen föra dem till en härlig seger. Endast
stormande genom lågor och öfver bärg af lik, kunde romarne
bana sig väg genom Jerusalems gator. Sedan det hårdnackadt
försvarade tämplet slutligen intagits och mot Titus’ befallning
bränts ned till en ruinhög, blef Jerusalems ödeläggelse fullbordad.
Öfver en million judar omkommo i detta fasansfulla krig.
Tusental blefvo dels i bojor sända till de egyptiska stenbrotten
och dels utsedde till gladiatorer. Hela ungdomen under 17 år
dömdes till slafveri. Då Hadrianus ett sextiotal år senare
(132—135) på ruinerna af den heliga staden lät uppbygga en ny
stad, med namnet Aelia Capitolina och ville uppföra ett
Jupiters-tämpel på den plats, där Salomos tämpel stått, utbröt ett nytt
uppror, som slutade med förfärlig blodsutgjutelse och hela
landets ödeläggande. Det kostade 580,000 judar lifvet. Nationens
återstod spriddes därefter kring alla länder. Judarne upphörde
att vara till som ett själfständigt folk, liksom stamfränderna i de
fallna militärväldena Assyrien och Babylon.
Det judiska folkets öde var oundvikligt. Likasom hvarje
annan nation, hvars styresmän i sin oinskränkta lit till svärdet
öfvermodigt se ned på folkets profeter och förakta deras maning
till saktmod, måste det gå under. Man upphöjde krigslystnaden
till en fosterländsk idol med gudomlig värdighet och kallade denna
på så sätt af en rå fantasi skapade idol Jehovah. Betraktad såsom
härskarornas herre, blef han så mycket lättare åtlydd, som hans
befallningar rent ut sagdt icke voro någonting annat än människornas
sämsta lidelser, kräfvande utbrott i ond gärning. Viljan att med
svärdet utrota sina grannar och sålunda trygga sin egen nationella
tillvaro, denna onda vilja, förklädd i en respektingifvande gudagestalt
— se där den gud, som ledde sitt utvalda egendomsfolk till döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
