Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom tilltagande sedlig kraft tyglat sitt krigarelynne och satt sig Teorierik.
in i de italienska förhållandena, blef han en i flere hänseenden
utmärkt regent, som styrde med rättvisa och sträfvade att införa
och upprätthålla fred och ordning. Under hans fredliga regering
(493—526) höjde sig Italien till ett nytt blomstrande välstånd.
Bildning och lärdom hugnades af hans beskydd. I religiös
fördragsamhet stod han högt öfver sin tid och långt fram om
tiderna intill våra dagar. Författaren Cassiodorus, som tillika var
Teoderiks sekreterare och främste rådgifvare, återgifver dessa ord
af sin herre: »Må andre konungar söka att genom drabbningar
vinna byte eller eröfrade städers undergång. Vår föresats är att
med Guds hjälp segra på sådant sätt, att undersåtarne må beklaga
sig öfver, att de så sent kommit under vårt välde.» Utomlands
var hans anseende så stort, att tvistande konungar hänsköto sina
stridigheter till hans domstol, och alla västerlandets folk visade
honom vördnad. Hans hufvudsakliga sträfvande gick ut på att
förena alla de germanska folken till ett stort fredsförbund.
Den romerska krigarestatens fullständiga misslyckande får
kanske till sist sin skarpaste belysning vid en jämförelse med det
germanska styrelsesystem, som omedelbart följde på Roms fall
och som syftade till dess återupprättelse. Men denna skulle icke
ske med världsliga medel. Rom skulle nu varda »Guds stad»
och behärska världen med andens vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
