- Project Runeberg -  Världsfreden /
413

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett inbrott i Richards franska besittningar. Det hela slutade med
ett fullständigt misslyckande.

Icke desto mindre kunde påfven ännu en gång, den fjerde,
ställa till ett nytt korståg. Resultatet blef endast Konstantinopels
eröfring. Därefter företog Europa icke vidare något gemensamt
korståg. De ansträngningar, som senare gjordes af Ungerns
konung Andreas II, grefve Vilhelm af Holland m. fl. ledde icke
till något annat än en tillfällig eröfring af den egyptiska staden
Damiette (1219), som under ett och ett halft år måste utstå en Damiette.
belägrings alla fasor. De pilgrimer, säger Fr. Wilken (Oeschichte der
Kreuzziige nach morgenländischen und abendlåndischen berichten), hvilka
togo Damiette i besittning, blefvo där åskådare af ett gräsligt skådespel. Icke
blott husen, utan t. o. m. gatorna voro uppfylda af obegrafda lik, hvilka till
största delen utan kläder och betäckning tjänade som föda åt hundarne. I
sängarna lågo döda bredvid hjälplösa sjuka och döende. Luften var så
för-pästad, att man icke kunde andas. Af åttio tusen invånare, som staden hade
räknat vid belägringens början, lefde endast tre tusen och bland dem blott
hundra friska. Tröstlöst var särdeles tillståndet med barnen, hvilka, beröfvade
sina föräldrar och vårdare, gråtande begärde mat och dryck. Icke desto
mindre mördade månge känslolöse pilgrimer på den dag, då Damiette
eröfra-rades, ett icke ringa antal af de olycklige museimännen, hvilka af hunger
och sjukdom voro oförmögne till motstånd. Med undantag af fyra hundra
rike och välmående museimän, hvilka behöllos för att utväxlas mot fångne
kristne, blefvo fångarne sålde som slafvar, emedan det för härens skull blef
för dyrt att föda dem alla. Biskopen af Ptolemais, Jakob af Vitry, tog till
sig ett stort antal muhatnedanska barn, hvilka han döpte och antingen behöll
hos sig och undervisade i kristendomen eller lämnade åt sina vänner att
uppfostras och undervisas. Men fem hundra af dessa arma barn, hvilkas
hälsa blifvit undergräfd af hunger och elände, dogo kort effer döpelsen.

Äfven af de fullvuxne fångarne var det icke många, som öfverlefde förlusten
af sin frihet. De öfriga blefvo af sina herrar skickades till Ptolemais. Kardinal
Pelagius höll först på kyndelsmessodagen, då staden blifvit fullkomligt rensad,
sitt högtidliga intåg, ledsagad af patriarken i Jerusalem, hela det öfriga
prästerskapet och folket, med brinnande ljus och under afsjungandet af hymner
och lofsånger.

Innan korstågsvindeln började mattas, såg man ej allenast
en stor mängd kvinnor sluta sig till pilgrimerna, utan till och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free