Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller i hvarje fall tiden före hans deltagande i 30-åriga kriget, c-ustaf ii
Må hända kom han senare till en högre uppfattning af trosfrihetens Adolf,
idé. Säkert är, att han under sin krigföring i Tyskland tillämpade
humanitetsgrundsatser, som stälde honom högt öfver tidens främste
fältherrar. Han följde Grotius’ lära, att kriget föres mot dem,
som bära vapen, men icke mot den vapenlösa befolkningen i
fiendeland. Här lyser Gustaf Adolfs namn i en strålglans, som
aldrig skall förblekna. Men beträffande det, som egentligen skulle
vara hans stora berömmelse, kampen för protestantismens sak,
så måste man i den historiska sanningens namn blifva tveksam,
i synnerhet då man betänker, att denna kamp inleddes och utfördes
i förbund med det katolska Frankrikes allsmäktige styresman,
kardinal Richelieu, som med all makt sökte tillintetgöra detta lands
protestanter.
1 Tyskland hade protestanterna lyckats intaga en någorlunda
fast ställning. Men i österrikiska käjsardömets arfländer var
re-ligionstvånget särdeles tryckande. Man vägrade protestanterna 3o-åriga
att uppföra kyrkor. Det Oaktadt företogo sig de protestantiska krigets
invånarne i de böhmiska städerna Klostergrabe och Braunau att början,
uppbygga tvänne sådana. På käjserlig befallning nedrefs den
ena af dessa, den andra tillstängdes, och flere af dem som
deltagit i kyrkornas uppförande kastades i fängelse.
Böhmen gjorde nu öppet uppror. Kort därefter afled käjsar
Mathias, och Ferdinand II, som redan under sin företrädares
lifstid blifvit krönt till konung af Ungern och Böhmen, mottog
österrikiska käjsarkronan. Denne beslöt att använda all sin makt
till kättarnes underkufvande. Till honom slöt sig de katolska
länderna inom Tyskland, katolska ligan, hvarjämte påfven och
Spanien äfven bidrogo med pängar och hjälptrupper. De böhmiska
ständerna förklarade sig icke erkänna Ferdinand såsom Böhmens
konung. De valde i stället kurfursten af Pfalz, Fredrik V. Men denne
var icke sin sak vuxen, och inom kort, den 20 november 1620,
vann den käjserliga hären vid Prag en afgörande seger. Böhmen
drabbades af en tung hämd. Efter att först hafva antagit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
