Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundrare Macaulay liknad vid kanaaniternas slaktande af Jehovahs Cromwell.
egendomsfolk —- var just icke mindre förfärlig än den nitiske
katoliken Albas blodsdåd mot protestanterna i Holland. Drogheda
eröfrades efter tre stormningar. Cromwell lät nedhugga hela
befolkningen, utom ett mindre antal män, hvilka såldes som
slafvar. Han tågade fram öfver spillror och lik. Inom tre år
var den gröna ön ett öde land, bebodt af tiggare. Då svärdet
hvilade, rasade en hög domstol med bila och landsförvisning
mot Cromwells motståndare. Tusenden öfvergåfvo sina fäders
land och sökte sig nya boningsplatser i Europas katolska länder
och i Amerika. Alla krigsfångar och ett stort antal kvinnor och
barn fördes till Amerika och användes på Jamaika vid
sockerodlingen. De kvarstannande måste afstå största delen af sin
egendom till engelske kolonister, och hela distrikts befolkning
flyttades till andra trakter. Alle katolske andlige måste
öfver-gifva landet, romerska gudstjänsten förbjöds och dess anhängare
förklarades ovärdiga alla ämbeten. Hädanefter förblef allt på
krigsfot. Men Oaktadt all hårdhet och allt våld, öfversteg dock
katolska befolkningen på Irland ännu den protestantiska
sju-faldigt. De förföljda gömde sig i skogar och kärr, lyssnade med
undertryckt vrede till sina prästers ord och öfverföllo med rof
och mord de nye kolonisternas besittningar.
Cromwell betraktades allmänt som det protestantiska Europas
hufvud och skyddsherre, liksom hans krigare ansågo sig själfve
vara gudfruktige försvarare af den rena evangeliska läran. De
åkallade ständigt härarnes gud och tjänade honom ej blott genom
mord och rof, utan ock med suckar och fastor, salmsång och
böner. Tryckt af sorg och i ständig fara för sitt lif, dog
Cromwell, 59 år gammal, den 3 sept. 1658, årsdagen af hans
största segrar, och begrofs med stor ståt i konungagriften i
Westminster abbey. Hans gudaktiga sabelvälde följdes af ett
kungligt regemente, med anspråk på gudomligt ursprung, och
som sökte sitt stöd i Ludvig XIV:s despotism.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
