Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigstron.
Otyglad
kraft.
afskaffande, i den hos inånga småningom vaknande känslan af
skuld till de svage och rättslöse i samhället, ja i en minskad
grymhet i själfva krigföringen.
Beträffande kampen för tillvaron, gör man sig skyldig till
ytlighet och förväxling. Man sammanblandar djurens natur med
människans, och likställer det omedvetet onda med det medvetet
onda. Den strid, genom hvilken människoanden utvidgar sitt
välde öfver naturen, är en ständigt förädlande strid. Man lägge
märke till, att människan visat och visar sig mäktig af utveckling
och fullkomning utån gräns, medan djurets ståndpunkt är den
samma, så långt vi känna den.
En annan historisk förutsättning till krig är den ännu gängse
låga och mörka uppfattningen af det högsta väsendet. Man
skapade sig en föreställning om sin gud efter sitt eget beläte.
En rå vilde, som ännu icke lärt sig att i naturen se annat än en
makt, fattar gudomen hufvudsakligen såsom styrka och talar om
honom såsom en maktens gud. Enligt den lägsta gudstron i
gamla testamentet, var det med svärdet som Jehovah skipade
rättvisa mellan folken. Detta låga gudsbegrepp har, ehuru i
skenbart vackrare former, bibehållit sig hos flertalet med kristet namn
intill vår tid. Hos mindretalet är det småningom vordet renare.
Det är en obestridlig värklighet. Men det är lika obestridligt,
att blott ett ringa, ännu så godt som obemärkt fåtal hit intills
lyckats höja sig till Jesu tro på fredens och kärlekens Gud, på
att alla människor äro bröder och systrar, barn af samme
himmelske Fader. Att denna tro är absolut oförenlig med tron på
krigets oumbärlighet, ligger ju i öppen dag.
Det skulle bli för vidlyftigt att närmare inlåta sig på de
sedliga orsakerna till krig. Här må blott vidröras några af dem.
En sådan torde vara att söka i människans starka böjelse
för rörlighet och hennes behag för djärfva och äfventyrliga företag.
Själen förtär sig själf, då hon lider brist på underhållande föremål.
Omväxlingar, mödor och faror egga hennes värkningslust och
gifva henne medvetande om hennes slumrande förmågor. Se där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
