Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dömdes af en särskildt tillsatt domstol att mista lifvet. Den
7 juli 1535 föll siarens hufvud för bödelsyxan.
*
Thomas Morus hade lika litet som Erasmus velat störta
själfva påfvedömet. Han ville, att den gamla kyrkan skulle öppna
sina portar för humanismens anda och därigenom varda så stark
i sin makt öfver själarna, att hon för all framtid måtte kunna
hålla stånd mot alla söndrande krafter. Kyrklig sammanhållning
på en vid grund af fördragsamhet och rättvisa var för honom
en hufvudsak lika mycket som friheten att värka för fred och
samhällslycka. I protestantismen såg han blott en nedbrytare af
all enhet inom kristenheten och en upplösare af banden mellan
nationerna. Därför bekämpade han denna rörelse, och detta desto
mer som den redan från början artade sig till att stelna i
spetsfundiga lärosatser. Protestantismen hade, enligt Morus, alla den
katolska kyrkans fel, ytterligare förvärrade, men ingen af hennes
stora, människovänliga förtjänster.
James Mackintosh anser (Lardners Cyclopaedia), att det var
anabaptismen, den längst gående riktningen inom reformationen,
som mest stötte Morus och föranledde honom att sluta sig
närmare katolska kyrkan under striden med Luther och de andre
reformatorerna. Detta skulle i så fall ha berott på de förirringar,
anabaptisterna läto komma sig till last, de afvägar från deras
egna grundsatser, desse protestanter slogo in på under striderna
för sin tillvaro.
I det väsentliga stodo anabaptisterna urkristendomen
närmare än de böhmiske bröderna, liksom de i humanitet kommit
betydligt fram om Utopias lyckliga invånare, hvilka tänktes behöfva
hålla sig med slafvar, låt vara att desse skulle utgöras af
strafffångar. I sträfvandet att genomföra reformationens grundsats —
religionen ett människans personliga förhållande till Gud, ej
för-medladt af yttre mellanhand — ville de gå längre än Luther och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehop/0576.html
