581 (Världsfreden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle inskränkas till Spanien, men Frankrike och England behålla
sina då varande områden. Vidare skulle det finnas ytterligare
tre arfriken, Danmark, Sverge och Lombardiet; fem valriken,
Tyskland, Böhmen, Polen, Ungern och påfvedömet med Neapel; samt
fyra republiker, Sveits, Holland med Belgien, Italien och Venetien.

Detta kristna världsrike, med jämlikhet i rättigheter för de
särskilda trosbekännelserna och nationaliteterna, hade icke kommit
längre än till ett beslut af Henrik att inleda planens förvärkligande
genom ett sista, oundvikligt krig mot habsburgska huset, då den
57-årige konungen föll för en fanatikers dolk (1610). Följde så
30-åriga kriget, spridande nya fasor öfver Europa, som snart
därpå ytterligare hemsöktes af talrika krig i nord, i öster och
den nordliga västern. Men tanken »Europas Förenta Stater» var
född. Och han lefver än, öfverlefver söndrarne nu som fordom.

Hugo Grotius (Huig de Groot) var född i Delft i Holland Grotius.
den 10 april 1583, samma år som Axel Oxenstierna. Redan
under sitt 11 :te år började han studera rättsvetenskap. Vid blott
20 års ålder blef han statsekreterare (rådspensionär) i Hollands
ständerförsamling, sedan han hunnit göra sig bemärkt såsom
sakförare, republikens historiograf och generalfiskal. Då han
senare i de politiska och religiösa stridigheterna, som söndrade
hans fädernesland, tog parti för den republikanska sidan, blef
han 1619 häktad och dömd till lifstids fängelse å slottet
Löwen-stein. Efter ett par år lyckades han blifva befriad därifrån, i det
hans behjärtade hustru, som fått tillstånd att förse fången med
böcker, smugglade honom ut, gömd i en stor boklår. Han flydde
nu till Frankrike, där Ludvig XIII gaf honom en pension, som
han dock senare miste genom att falla i onåd hos den allrådande
Richelieu. Sedan han därpå uppehållit sig några år i Hamburg,
kom han genom Oxenstiernas bemedling i drottning Kristinas
tjänst och blef svenskt sändebud i Frankrike 1634—1645. Sist

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sehop/0587.html

		Världsfreden / 581 (1900) Author: Klas Pontus Arnoldson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|