Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så borde man ju bland alla undersåtar och i hvarje stat tillstädja
afgudadyrkan, muhamedanismen, judaismen, all slags falsk religion,
till och med gudsförsmädelsen och ateismen, och de allra största
brott skulle sålunda få blifva utan straff.»
Bland de högt uppsatte i denna tid fans dock en man, som
i motsats till »den siste franske kyrkofadern» Bossuet, Ludvig
XIV:s Iofprisare, vågade framkomma med fredstankar i kväkarnes
anda. Det var den ädle Fénelon (1651 — 1715), liksom Bossuet
furstelärare och ärkebiskop, men öfverlägsen denne lysande
konungagunstling i bildning, osjälfviskhet och humanitet, om
också ej i kyrklig vältalighet. Såsom lärare för Ludvigs sonson
härtigen af Bourgogne lyckades han göra folk af den vanartige
ynglingen. Närmast för dennes räkning skref han sin berömda,
i många upplagor och på många språk utgifna roman Les
aven-tures de Télémaque, däri han åskådliggör en regents plikter i
syfte att skydda honom från Ludvig XlV:s förvillelser.
Mot Ludvigs krigiska, förföljande, absoluta konungadöme
ställer han ett fredligt, fördragsamt, lagbundet, på befordrandet
af ett oskyldigt, enkelt folklif riktadt styrelsesätt, hvilket
ögon-skenligen skulle vara hans furstlige lärjunges ideal. Enär de så
framstälda grundsatserna, genom sin bjärta motsättning till Ludvigs
regemente, kunde tydas som en satir öfver detta och man
dessutom trodde sig äfven finna några mer direkta hänsyftningar, så
förbjöd konungen, uppretad af den afundsjuke Bossuet, bokens
redan påbegynta tryckning. Fénelon, med hvilkens religiösa
åsikter Ludvig dessutom var missnöjd, föll snart alldeles i onåd
och hemsändes till sitt stift, åt hvars angelägenheter han till sin
död med omsorg egnade sig. Först efter Ludvigs död blef hela
arbetet fullständigt tryckt, och därtill fogades nu äfven den
märkliga afhandlingen »Anvisning för en konungs samvete», i hvilken
Fénelon ur kristendomens läror härledde en af rådgifvare ur
folket omgifven konstitutionel monarkis grundsatser. Han yrkade
här ständernas regelbundna sammankallande och gjorde rikets
förvaltning efter fasta lagar till en oeftergiflig samvetsak för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
