Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra allvar med hvad i fredsluten åsyftas och utlofvas. Hit intills
har det endast hållits vapenhvila. Fredsfördragen slutas med det
tysta förbehållet, att öfverenskommelserna må brytas vid lägligt
tillfälle. Abbén frågar, om de i fredstraktaterna afsedda och
garanterade intressena äro ett intet, och påminner, att man med
nya krig lättsinnigt äfventyrar allt. Just här ligger det onda.
För de mellan stater rådande intressen och förhållanden erfordras
påtagligen en institution, liknande den, som i privatlifvet tryggar
person, egendom m. m. Slutsumman af ett krig är, om icke det
ådrager förluster, vanligen lika med noll, så framt alla
omständigheter tagas i betraktande. Uppenbarligen behöfves det en ändring
till ömsesidig säkerhet af en hvars gifna intressen.
Sakförhållandenas senaste tillstånd och de allra sist gjorda
öfverenskommelserna (freden i Utrecht) må vara det bestämmande.
För att nå detta mål skulle det bildas ett statsförbund med
Freds-gemensam, men betydligt minskad härsmakt, gemensam förvalt- förbund,
ning och en till bestridande af hvartdera behofvet gemensam
beskattning. Samtliga staterna skulle utvälja ombud till en
europeisk senat, en förvaltande myndighet, beklädd med högsta makt.
Inför denna hade furstarne att framlägga sina tvistepunkter. Dess
beslut skulle anses som lag. Den stat, som inträdde i detta
förbund, skulle mot hvarje angrepp från en stat utom förbundet
ega rätt till de öfriga makternas hjälp. Om någon stat åter
handlade mot senatens beslut eller företog ett anfallskrig, vare
sig inom eller utom förbundet, skulle den betraktas såsom en
förbundets fiende och af senaten bannlysas.
Genom en sådan organisation anser Saint-Pierre freden vara
ovilkorligen gifven, i det att ingen enskild stat kunde våga
motsätta sig de andras öfvermakt. Bland fördelarne häraf framhålles
i främsta rummet minskningen af utgifterna för stående härar,
hvarjämte hälften af den sålunda uppkomna besparingen lämpade
sig närmast för betäckande af statskulder, medan den andra
hälften må ställas till furstarnes fria förfogande. Abbén är
tilllika öfvertygad om, att förslaget med det snaraste kunde sättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
