Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friedrich Schiller (1759—1805), Tysklands älskling, är en bland
de snillrike män, som påvärkats af Kants filosofi i det hela, men
för öfrigt gå sina egna vägar på skilda områden.
Son af en f. d. värfningsofficer och själf förtrogen med
militärtjänst, måste en så öfverlägsen personlighet som Schiller
helt naturligt känna ovilja för allt hvad knektväsen heter.
»Medborgaren har alls ingen betydelse», klagar han i ett af sina
skådespel, »när krigaren blifvit allt. Strafflös fräckhet hånar dygdens
seder. Och råa horder lägra sig, förvildade genom krigets
långvarighet, på härjad mark».
Schillers frihetsglödande själ reste sig mot allt slags
förtryck. Det lyckades honom under svåra pröfningar att
undandraga sig; beroendet af den wurtembärgske härtigen, som låtit
den rättslärde J. J. Moser och skalden D. Schuber försmäkta i
fängelse, den förre sex och den senare tio år, emedan de aktade
lag och frihet högre än despotens vilja, och i hvilkens tjänst
Schiller var regementsläkare. Fattig och sjuklig, hade han många
vidrigheter att utstå. Det ligger tyngd och mörker öfver hans
första dramer och dikter. I likhet med Rousseau såg han endast
vrånghet och förfall i det mänskliga samhället, där den lastfulle
härskar och triumferar, medan den ädle utstötes bland röfvare
eller af förtviflan bär hand på sig själf. Men nöd och
förödmjukelse kunde icke böja den luttrade skalden.
Likasom den ungdomsfriska rättskänslan i dramat Die Räuber
brusat upp mot »den fega skurkaktigheten», som med sitt
smygande gift värkar fördärfligare än stora laster och brott, så
upp-bäres sorgespelet Fiesco af en mäktig frihetskänsla, så träder ock
i Don Carlos solidaritetskänslan fram i förgrunden. Hon ställer
de mänskliga rättigheterna mot despotiskt godtycke, förnuft och
naturrätt mot tyranniets inskränkningar, världsborgardöme mot
kabinettsvishet.
Det allmänt mänskliga i dessa och andra af Schillers
skrifter — icke så mycket hans uttalanden direkt i frågor om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
