- Project Runeberg -  Världsfreden /
629

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svag. Då hans församling såg, att i detta hänseende ingen
förbättring var att vänta, beslöt hon på våren 1824 att gifva honom
en medhjälpare i tjänsten, som sedan biträdde honom under de
sista aderton åren af hans predikoämbete. Detta var för honom
en stor lättnad. Han kunde hädanefter egna sig mera åt literär
värksamhet. Hans viktigaste arbeten skrefvos efter denna tid.
Men han fortfor dock att tid efter annan predika så länge hans
krafter medgåfvo det.

Sitt stora anseende som skriftställare vann Channing först
genom sina afhandlingar om Milton, Fénelon och Napoleon.
Afhandlingen om den sist nämde, som publicerades första gången
1827, är ur sedlig synpunkt utan tvifvel bland det bästa, som
skrifvits om Napoleon, kanske jämbördigt med Emersons
mästerliga teckning af alla tiders främste krigshjälte. Men Channings
afhandling har äfven flere andra förtjänster, vittnande om den
klara blick, med hvilken den amerikanske fredsvännen såg
värk-ligheten, som i Europa länge skulle ligga dold bakom skenet af
beundran för den fallna storheten. Det är anmärkningsvärdt, att
han särskildt i fråga om Napoleon såsom statsman och lagstiftare
i allt väsentligt öfverensstämmer med yngre, själfständige
historie-skrifvares omdömen, t. ex. den intelligente och samvetsgranne
P. Lanfreys.

I Channings tanke var Napoleon icke något snille, utan i
själfva värket blott en förslagen äfventyrare i stor skala. Han
visar, att Bonaparte var ur stånd att fatta sin tids lynne, och
därför icke häller kunde motsvara dess fordringar; att han sökte
främja sina planer med att åter upptaga gamla medel, då världens
tillstånd var nytt; att svärdet och polisen, som hade varit honom
nog att försätta Frankrike i träldom, icke räckte till för hans
anslag mot människosläktet. Andra hjälpmedel borde upptäckas
och framkallas. Men därtill fordrades snille — och detta saknade
förtryckaren.

Men denna brist var ringa i jämförelse med hans sedliga
litenhet. Hvad som i synnerhet upprör Channing, är Napoleons

Skrift-

ställaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free