Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den inre litenheten och lågheten af hvad som vanligen anses
stort, om det är stort för sig själft och icke för människor, stort
till att förstöra och icke till att rädda och lyckliggöra. Samma
känsla af det evigt rätta, som ock uppbar hans politiska åsikter
och inflytande, röjer sig öfver allt i hans skrifter. Hon är
förenings-bandet, hvilket i den ordning författarens inre utveckling skrider
fram, sammanhåller dem alla som delar i ett enda mognande värk.
*
År 1830 — samma år som den outtröttlige frihetskämpen Slafvens vän.
Garrison uppträdde mot slafveriet — företog Channing af
hälsoskäl en resa till Västindien. Här såg han med egna ögon
fullständigare, hvad han tidigt känt i Richmond, vidden af det onda,
som frätte på den amerikanska fristatens hjärta. Från denna tid
funno alle ledare för människovänliga sträfvanden i honom en
vis och varsam, men fast och nitisk vän och rådgifvare. År
1835 utgaf han sin berömda bok mot slafveriet. Nu blef det.
slut med hans popularitet i Boston. Hans nit för den fattige,
den omåttlige, den brottslige, den okunnige, så utomordentligt
det än var, kunde något tålas. Det var ej alldeles oprästligt och
fullständigt skriftenligt. Men nitet för slafven, det gick för långt
— det var för mycket att kunna tålas.
Å andra sidan fick Channing uppbära skarpt klander för
det han menades gå allt för lamt och försiktigt tillväga i
befrielsestriden. Detta klander gillas i visst fall — Channings förhållande
till Garrison — af ingen mindre än den ädle efterföljaren Theodore
Parker, som dock i en uppsats i ämnet uttalar dessa ord: »Han
(Channing) vardt medveten af sin makt. Han kunde ej annat,
då hans ord sålunda kommo tillbaka såsom återljud från
samhällets höjder och djup. Men detta gjorde honom endast
ödmjukare. Ett i båda världshälftena utbredt rykte skänkte honom
ingen annan tillfredsställelse än som medel att vinna ett allt större
och välsignelserikare inflytande. Det gjorde honom mera nitisk
och mäktig att tjäna.» (Parkers saml. skr., sv. öfvers., IV, 85).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehop/0637.html
