Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonghi.
uträtta något, kan inan se af dess årsrapport för 1896, enligt
hvilken inkomsterna under närmast föregående året uppgingo till
75,000 lire. Också räknar Unione lombarda medlemmar sådana
som inadame Elise Galtico i Turin, som under samma år skänkte
föreningen 500 lire. Bland talare, som draga allmänhetens intresse
till denna förening, intager professor Ferrero en framstående plats.
Hans fredsföredrag äro så besökta, att föreläsningslokalen nästan
aldrig kan rymma de tillströmmande åhörareskarorna.
Näst Mancini hade Ruggiero Bonghi (1827—95) den mest
bemärkta ställningen bland Italiens aktive fredsvänner. Han
deltog lifligt i frihetsrörelsen 1847—49 i sin födelsestad Neapel.
Följden blef landsförvisning, därunder han utgaf åtskilliga
vetenskapliga arbeten. Längre fram -i tiden var han professor i filosofi
vid Milanos nya akademi (1859), i grekiska i Turin (1864), i latin
i Florens (1865) och i gamla historien vid universitetet i Rom
(1870). Han värkade äfven som flitig publisist, grundade och
redigerade flere tidningar. Med ett enda afbrott var han medlem
af parlamentet från 1860 till sin död. År 1874 ingick han som
undervisningsminister i kabinettet Minghetti, i hvilken egenskap
han arbetade på att höja folkundervisningen samt att skilja kyrkan
och staten.
Vi erinra oss från det föregående Bonghis skiljedornsförslag
i deputeradekammaren 1890 och Crispis fredsvänliga uttalande i
anledning af det samma, hans skarpa kritik af de europeiska
regeringarnas hotpolitik samt hans ordförandeskap å
fredskongressen i Rom våren 1889. Han presiderade äfven å den
internationella fredskongress, som två år senare sammastädes egde
rum. Det skulle han ock hafva gjort å den samtidiga
interparlamen-tariska konferensen, därest icke regeringen, i anledning af en
påstötning från Berlin, lyckats förmå honom afsäga sig uppdraget.
Bonghi var nämligen en ihärdig motståndare till trippelalliansen,
och ehuru högt värderad af konung Umberto, påtog han sig
frivilligt en lång tid dennes onåd hällre än att dagtinga med sitt
upplysta samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
