- Project Runeberg -  Världsfreden /
731

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framtidskriget — ser ni det ej komma, detta rasande millionsjälfmord?
Ser ni ej dessa hela folk gå löst mot hvarandra, ser ni ej dem köra upp
dessa dödsprutande maskiner, som på ett par timmar nedlägga hela härar?
Ur luften, under vattnet... öfver allt susande, sprängande, djäfvulska
projektiler ... Och ännn högljuddare än denna järnförstöringsåska, mera rasande
än all dynamitkrasch, är raseritjutet och jämmerskriket från de hetsade, pinade
och förtviflade. Och ingen utsikt till lön och seger och ro. Ty ett förande
till slut, ett afgörande af framtidskriget finnes ej. Det är ej en tvekamp, vid
hvilken den ene sjunker till marken och den andre blir stående under
bifalls-nickar från sekundanterna. Det är en kamp vid afgrundsranden, hvarest båda,
fattande hvarandra i strupen, tumla i djupet och bakom dem de korrekte
sekundanterna. Ty när förtruppen är fallen och andra hundra tusen rycka
fram för att gå under, då upphör all krigskonst. Nye mördare beträda scenen,
nämligen hunger och farsot och mörda allt... Ja, om det måste så vara, då
kunde vi möjligen ega undergifvenhetens mod, ja om den möjliga vinsten
hölle jämvikten med vågspelet, då kunde vi möjligen utveckla offermod.
Men nej — det måste ej så vara. Och nej, spelet är ej insatsen värd. Den
stora, den öfvermänskliga makt, som vår tid gifvit människan och i städse
stigande mått gifver, denna rikedom af krafter och ljus måste höja människan
själf öfver sitt gamla mått. Hennes själ måste vara ljusare och större, en
själ, som upparbetar sig till kraften att erkänna de nya målen, att uppnå
och försvara dem. Ej kvalet är heligt, utan glädjen. Ej döden, utan lifvet,
är heligt. Och helig, öfver allt helig är kärleken!

Om än statsmännen i sin praktiska politik sätta sig öfver
eller åtminstone sällan räkna med detta evangelium, torde dock
en eller annan människokännare bland dem inse, att den kvinna,
som här förkunnat det, bygger på den enda säkra grunden.

*



Skall någon fredsröst lyckas göra sig hörd i det stora, tyska
militärlandet, Italiens och Österrikes bundsförvant, så måtte det
vara Bertha von Suttners. Faktiskt är också Tyskland hennes
största auditorium. Hennes skrifter ha här af kritiken fått röna
ett ganska allmänt erkännande. Romanen »Die Waffen nieder»
har utgått i ett tjugotal tyska folkupplagor och i väsentlig mån
främjat fredsrörelsen. Tidskriften med samma namn har varit de

Afgrundspel.

Fredsarbetet
i Tyskland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free