Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristne
hunnet.
Disciplin.
»oförlåtlig missgärning», skola naturligtvis icke varda mindre
förbannade, när de utföras mot ett långt aflägset och ofredadt
rike, låt vara att folkrätten där af en del hämdtörstande stormän
blifvit kränkt.
Några dagar före käjsar Vilhelm i kondoleanstelegramet
till drottning Margherita uttryckt sin förhoppning, att Gud skulle
hjälpa Italiens nye konung att med stark arm föra svärdet, hade
han hållit ett nytt krigstal, denna gång i Bremerhaven för de till
Kina afgående trupperna. Enligt den officiella »Reichsanzeiger»
(28 juli 1900) sade käjsaren till dem, att de sändes ut att »förläna
våra vapen och fanor ny ära och nytt rykte», slutande med dessa
ord: »När I kommen inför fienden, slån honom och veten:
pardon gifves icke, fångar tagas icke. Den som faller i edra
händer vare i er hand. Likasom för tusen år sedan hunnerna
under sin konung Etzel (Attila) gjorde sig ett namn, som ännu
i traditionen framträder med mäktigt intryck, så må Tysklands
namn i Kina bli bekant på ett sådant sätt, att aldrig åter en
kines vågar ens se snedt på en tysk. I skolen ha att kämpa
mot en öfvermakt, det äro vi ju vana vid, vår krigshistoria bevisar
det. Guds välsignelse vare med eder! Ett helt folks tankar
ledsaga eder och följa eder på alla edra vägar. Gifven, hvar det
än må vara, bevis på edert mod, och Guds välsignelse skall
följa edra fanor och låta genom eder vägen till detta land öppnas
för kristendomen och kulturen. 1 svaren mig därför med er faned.
Lycklig resa! Farväl kamrater!»
Att käjsarens fruktansvärda hädelser skola varda betraktade
såsom heliga budord och värkligen leda till ett upprepande af
hunnernas framfärd, lider knapt något tvifvel. Annat än vilda
röfvaredåd är ej att vänta af denna de ariska folkens drägg, som
mer eller mindre frivilligt föses ut att vinna »ny ära och nytt
rykte» bland »hedningarne» långt där bort i öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
