Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man dem bara »fantaster» och »stollar». Högt gingo vredens 1895.
vågor 1895, då tredje nordiska fredsmötet sammanträdde i
Stockholm och i sin mån korsade öfverfallsplanerna mot Norge.
Representanter från de tre landen dryftade här i broderlig sämja
frågor om den historiska undervisningen, om neutralitet och
skiljedom, samt om förhållandet mellan Sverge och Norge,
därunder särskildt mellan svenskar och norrmän rådde ett
vänskapligt .samförstånd. 1 anledning häraf sade sig ett stort
Stockholmsblad vara »frestad att tycka, att skadan just ej skulle vara stor», Hugg ned
om fredsifrarne kunde »komma rätt imellan svenske och norske
freds-patrioters vapen och från båda sidor nedhuggas». En annan
vännerua-högpatriotisk tidning ropade på polis mot förbrödringsmötet,
hvilket i anseende till sin ofosterländskhet egentligen vore ett
»hatets och ofredens och revolutionens möte». Fredsvännerna,
hette det här vidare, bekämpa sådant, »som är föremål för
människornas tillbedjan och vördnad», därför bör »lagens arm
träffa de brottslige». En tredje tongifvande tidning kallade det Polis!
»oförsynt» att draga unionspolitiken in i mötets debatter. Ett
fjerde inflytelserikt hufvudstadsblad betonade, att fredsträfvandet
värkar som en »larmsignal». Förkastelsedomen öfver det samma
var enstämmig å dessa håll, där makten alltid synes vara det
samma som rätten.
Man märker, att den nordiska freds- och enhetstanken från Fruktan.
1895 inträdt i ett nytt skede. Föraktet kan icke längre dölja
fruktan. Men denna fientlighet lär ej nödvändigt härröra af vare
sig skrymteri och illvilja eller af själfbevarelseinstinkten allena.
Den torde tvärtom i de flesta fall bero på en uppriktig tro, att
sträfvandena att närma folken till hvarandra måste aflägsna
intresset för eget land, slappa och kanske döda fosterlandskänslan.
Som all kritiklös tro, stegras äfven denna hos många till blind
Vantro-fanatism, därvid ändamålet får helga medlen.
Se här ett exempel, som utan sådan förklaring skulle
för-blifva oförklarlig. Man hade länge i mörkret lagt snaror för en
svensk fredsvän, X, som sympatiserade med norska demokratien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
