Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föddes 1823. Hennes fader var engelsk godsegare, och i England Nightingale.
fick hon sin uppfostran. Från tidig ungdom stod hennes håg
åt studier, som kunde bidraga att förvärkliga hennes drömmar
om att minska lidandet i världen. Hon studerade organisation
af välgörenhets- och förbättringsinrättningar så väl i England
som på kontinenten och lärde sig praktisk sjukvård vid
diakoniss-anstalten i Kaiserwerth. Därefter öfvertog hon ledningen af ett
i London inrättadt sjukhus för lärarinnor, åt hvilket hon gaf en
mönstergill anordning.
Under tiden kommo upprörande budskap om eländet på
Krim och militärlasarettens jämmerliga tillstånd där nere. Då
stälde sig miss Nightingale i spetsen för en liten skara modiga
kvinnor och drog ut i kriget för att lindra, läka, hjälpa. 1 början
af nov. 1854 anlände hon till Skutari. 1 där varande fälthospital
härskade kaos. Äfven det mest oumbärliga för vården af sjuke
och sårade saknades. Svårigheter hopade sig. Slaget vid Inkerman
utkämpades några dagar efter miss Nightingales ankomst till
Skutari. Under en enda dag intogos på hospitalet 600 man.
Sjukligheten i lägret var så stor, att under loppet af två månader
antalet patienter växte från några hundra till 3,000. I början af
jan. 1855 funnos 10,000 sjuke fördelade på hospitalen vid Bosporen.
Miss Nightingale bragte reda i förvirringen och införde en
i alla afseenden ny ordning. Genom sin lugna värdighet härskade
denna lilla svaga kvinna med en makt, för hvilken alla böjde sig.
Så väl förstod hon att leda sin stab, har man sagt, att knapt en
suck kunde undfly en sjukling, utan att den hördes af någon af
de alltid till bistånd färdiga sköterskorna. För henne var det
klart som solen, att vi aldrig kunna vara goda nog mot de arme
på plågornas läger. Och själf var hon en lysande och värmande
sol för de nödstälde krigarne, när hon skred fram mellan dem,
lindrande, helande, ingifvande hopp och tröst. En soldat yttrade
om henne: »Hon kunde tala vid en och annan, nicka och småle
mot månge fler. Hon kunde icke göra det åt alla, ty vi lågo
där många hundratal. Men vi kunde alla kyssa hennes skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
