Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma urhemmet, för att sedan mötas i inbördes krig, tills de
omsider för alltid åter samlas i broderlig förståelse.
Och han slutar sitt tal med gudaorden: »Ariern har jag
gifvit jorden».
Nu blir det ånyo tyst, så tyst, att en enda mans suck höres
af hela den stora församlingen, trängande till allas hjärtan.
Mannen står här ensam för en döende ras.
Han är indian och heter Oronhyateka.
Såsom världstämplar, högste chef för alla nationers
good-tämplare, eger han rätt att tala på ariernas stora folkmöte.
Han vill säga några ord om den ädle negern Douglass och
hans värksamhet i mänsklighetens tjänst, men det blir allenast
denna tunga suck.
I den djupa stillheten försvinna tid och rum.
Och nya syner framträda — till tröst för våra bröder af
andra raser.
Där mötas Lao-tse och Zoroaster, Kong-fu-tse och Buddha,
Meng-tse och Sokrates, och där höja sig Israels helige profeter,
bådande hela vårt släktes hjälte och befriare.
Till denne blicka vi alla upp långt ofvan de särskilda folkens
störste hjältar. Ty han är godheten.
Vi bjja oss alla för det goda såsom för den största makten,
den högsta äran.
Det milda barnet i krubban vid Betlehem är vårt
gemensamma, alla enande ideal.
Vi följa de vise männen från österland. Vi gå deras led
och stanna i helig vördnad vid målet.
Det blir så stilla i vårt sinne. Stridslystnaden fins ej mer.
Vi vilja stödja och hjälpa hvarandra.
Så älska vi vårt hem, vårt fosterland.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
