- Project Runeberg -  Studentföreningen Verdandi 1882-1892 : ett stycke kulturhistoria från Upsala /
4

(1892) [MARC] Author: Otto von Zweigbergk - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brytningstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den andra missräkningen sammanhängde med
den mycket prisade, stora representationsreformen.
Man hade gjort sig för stora förväntningar af denna
reform. När Upsala studenter 1865 uttalade sina
sympatier för densamma, trodde de, liksom de
frisinnade i landet i allmänhet, att den gamla
ståndsindelningens upphäfvande inom representationen skulle
bilda ingångsporten till en ny æra af vår politiska
utvecklings historia, bli början till ett stort
demokratiskt reformarbete på alla områden. Det blef ej så
och många kände sig bittert besvikne, bittrare ju mer
de väntat.

Studentgenerationen i Upsala på 1870-talet hade
den missräkningarne åtföljande reaktionens typiska
drag: en allmän indifferentism, som ej har några mål,
en förnäm orkeslöshet, som intet gitter, en
verldsklokhet, som alltid villigt böjer sig för makten. Det var
en ungdom utan ideal, med klart hufvud men svag
vilja. Gustaf af Geijerstam skildrar den på ett ställe
i sin Upsalaroman ”Erik Grane” med följande ord:
”Hur kommo vi till Upsala och hur gingo vi därifrån?
Vi kommo dit för att bildas till inträde i lifvets skola
och vi gingo därifrån med hjärnorna sprängda af en
bildning, som i stället gjort oss allt mer främmande
för det lif, som lefves ute i den stora verlden, hvilken
går sin väg, medan den lilla lärdomsstaden i löjlig
förnämhet sluter sig inom sig sjelf och går sin. Vi kommo
dit med frisk vilja och stark verksamhetshåg, och vi
foro därifrån med sinnet nedtyngdt, hågen slapp och
arbetskraften hämmad, utan spänstighet, blaserade,
lefnadströtta, lämpliga till ämbetsmannamaskiner,
men icke till människor. Och i förvetet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:06:21 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfverdandi/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free