Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Efterspel till Verdandidomarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
men var för öfrigt af alldeles samma mening som första
kammarens rörande nödvändigheten af att de
akademiska myndigheterna vakade öfver
upprätthållandet af en god anda bland ungdomen, och trodde
disciplinstadgans nuvarande bestämmelser för detta
ändamål oundgängliga — dock under kontroll af
”pressen och allmänna meningen”. Andra kammarens
utskott var däremot ej lika öfvertygadt om
lämpligheten af att bevara studenternas undantagsställning
1 brottmål. Lektor G. Elowson föreslog nämligen i
afgifven reservation, att konsistoriets medlareställning
mellan de studerande och de lagliga domstolarne
skulle upphäfvas.
Den 28 april behandlades frågan i riksdagens
båda kamrar.
I första kammaren skyndade universitetets
prorektor, ärkebiskop Sundberg, att taga ordet
omedelbart sedan motionären sökt utveckla sitt förslags
innebörd. Ärkebiskopen var angelägen att fästa
kammarens uppmärksamhet på, att hrr Mankells och
Gumealius” motioner kunde anses ha karaktären af en
opinionsyttring; ”ett slags opinionsyttring, afgifven”,
sade talaren, ”med anledning af ett beryktadt
disciplinärt mål vid Upsala universitet, ett mål, hvars
behandling, som bekant är, slutade med en mycket
lindrig bestraffning för en ganska grof
obetänksamhet”. Det behöfdes säkerligen endast denna
hänvisning för att bestämma kammarens beslut; men för
säkerhets skull satte ärkebiskopen sin erfarenhet som
52 års student i pant på, att den akademiska
disciplinärmyndigheten för de studerande icke innebure
några som helst olägenheter. Och ärkebiskopens
kam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
