Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Två skåltal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
bjudandet af hela sitt literära kramlager låta föra sig
till Upsala för att utspy etter öfver dess aktade lärarekår
påminner mig så lifligt om de mosaiske geschäftsmän,
som i min barndom plägade hemsöka gårdar och byar i
Sunnerbo. Först bjödo de ut silkedukar och
”läggeknifvar”, strumpstickor, tvål, synålar o. s. v. Men till
sist lutade de sig mot matmoderns i huset öra och
hviskade: ”Mein liebe mutter, schall det ikke vare lite
pillig arsenik?” Hr Brandes har nu i sin estetiskt
literära kramlåda kommit till giftpåsen, som han serverat
professorerna i Upsala. Måtte vi nu ändtligen kunna
hoppas, att han slår locket till och drager sina färde!”
R &
&
När man ute i landsorten, i Vexiö och i
Karlstad, så energiskt protesterade mot Verdandisternas
senaste illdåd, låg frestelsen att i Upsala företaga
något extraordinärt onekligen ganska nära.
Denna gång hade dock de myndigheter, rektor,
konsistorium och prokanslär, som hittills brukat
beifra verdandistiska förseelser, en smula svårt att
uppträda som tuktomästare. Man skulle i sådant
fall med bra mycket sken af sanning kunna säga,
att vederbörande här uppträdde som domare i
egen sak.
Bäst skulle det naturligtvis göra sig, om Upsala
studenter af egen drift företoge sig att demonstrera
mot de misshagliga yttranden, som förekommit vid
Brandesfesten hos Verdandi. En vackrare upprättelse
kunde ej beredas universitetets förtalade lärarekår,
än om studentkåren i sin helhet högtidligen inlade
sin protest mot Verdandiordförandens påstående, att
det vid Upsala universitet för närvarande var ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
