Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
efter den tid, på hvilken den tillkommit. Voro finnen och
hans familj fattiga, bestod huset endast af ett rum, där
muren upptog en god del, ungefär fjärdedelen, af stugans
utrymme och var hopfogad af den sten, som brutits ur
åkern eller tegen närmast däromkring. Murbruket utgjor-
des af en sandblandad Jera, som kallades »mo» och icke
fanns allestädes men ofta dock på ej alltför aflägsna trakter.
Muren bildade nära nog en kub, och i dess midt befann
sig eldstaden, hvilken liknade en vanlig bakugn, hvartill
den äfven kunde begagnas. Midtför muren syntes en ut-
vidgning, stundom lika stor med kubens ena sida, och i
denna fanns under ugnens mynning en fördjupning, den så
kallade »grufvan», hvari, sedan veden i ugnen utbrunnit, de
glödande kolen utrakades, och där man under dagens lopp
kunde hämta eld vid förekommande behof. Någon skorsten
förekom icke. Pörtet var endast försedt med ett ryggåstak,
mot hvilket röken stannade och så småningom trängde ned
till de fyrkantiga hål, som voro anbragta ungefär två alnar
från gofvet och försedda med skjutluckor, hvilka stodo öppna
under eldningen. Sedan röken hunnit så långt ned som till
en mans höjd, kunde ingen af oss svenskar vistas under tak
utan måste i fria luften afvakta den tidpunkt, då röken
höjt sig eller gått ut. Finnarna själfva kunde dock om
de ville kvarstanna inne i rummet, emedan de sedan barn-
domen voro vana vid röken, men så hade också många af
de äldre kvinnorna rödkantade och rinnande ögon.
I ugnen eldades med björkved; jag såg aldrig furu-
eller granved begagnas därtill. Kom man in, sedan röken
gått ut, och under det att dörren och skjutluckorna ännu
stodo öppna, kunde man se, att taket och öfre delen af
väggarna voro glänsande svarta, då däremot de nedra vägg-
stockarna voro ljusa och icke svärtade så hårdt af röken.
Pörtet var naturligtvis fylldt af en stark röklukt, hvilken
dock icke kändes besvärande, så länge dagsljuset varade,
men sedan mörkningen inbrutit, stängdes skjutluckorna och
dörren, hvarefter pertorna, långa tunna furustickor, tändes,
och nu kändes röklukten skarpare, under det att en tunn
dimma spred sig öfver hela rummet, jämte värmen, som ut-
strålade från den varma muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
