Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖRMODADT MÖTE. 49
nu skyndade de båda finnarna bort i den riktning, hvarifrån
hundarnas skall hördes. Plötsligen märktes af ljudet, att
det jagade djuret, hvilket ej kunde vara något annat än en
af björnarna, stod stilla och att en häftig strid mellan denna
och hundarna tagit sin början.
Hade jägarna förut skyndat hastigt framåt för att möta
Jakten, så nästan flögo de nu, då de märkte, att en främ-
mande hund tillkommit och under ljudeligt tjut deltog i
kampen. Kommen närmare stridsplatsen stannade Pavo och
hejdade Matti med ett hväsande ljud, som uttryckte fara,
öfverraskning och oro. »Främmande jägare i marken,» hvi-
skade han, »jag hörde hur någon trampade ned isen där
nere i myrhålorna.» — » Björnarna äro våra,» svarade Matti,
»yi ha följt dem, och våra hundar ha tagit upp deras spår.
Framåt!» Och framåt bar det i långa språng, tills jägarna
åter plötsligen stannade, när ett dundrande skott small af
ej långt från dem. Strax därpå hördes några höga rop
och ett infernaliskt tjut af hundarna. Åter skyndade
finnarna framåt, och inom några minuter hade de uppnått
stridsplatsen, där de knappast hade fått sikte på den stora
björnen, förr än han under ett vildt rytande störtade sig
emot dem. På en gång dundrade åter tvenne skott, björ-
nen stannade, reste sig till hälften upp för att genast därpå
störta baklänges till marken med alla fyra benen i vädret.
Af mannen, som skjutit första skottet och sedan så
högljudt ropat, sågo jägarna ingenting, förr än de gått
ytterligare några steg, då han upptäcktes stå till hälften
nedsjunken mellan några stenar, hvilka han förgäfves sökte
maka åt sidan.
Vid åsynen af finnarna visade han tydliga tecken till
glädje och ropade: »Ni kommo i en för mig lyeklig stund!
Skynda hit och hjälp mig lös! Jag sitter fast med min ena
fot i detta fördömda hål, dit björnen skuffade mig, sedan
jag sårat honom. Raska på; en nedrasad sten klämmer min fot!»
Pavo och Matti kastade i all hast sina säckar och
bössor på marken och voro inom några sekunder hos den
främmande mannen, hvars brydsamma ställning de i första
ögonkastet uppfattade. Han hade för att undvika björnens
anlopp stigit tillbaka med ena benet och då trampat med
4. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
