Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 JÄGMÄSTAREN.
»Du behöfver icke tveka, Pavo,» sade den senare öfver-
talande, »snön och rimfrosten hålla redan på att smälta, och
innan dagstrimman syns i öster, är marken bar. Ingen lefvande
svensk eller finne skall i morgon kunna följa ett spår, som
är fyra dagar gammalt. Vår sjö är stor och djup, så att
en jägmästare och en hund försvinna nog fullständigt i honom.
Äro de väl där, skall ingen kunna hitta dem, och vå-
gorna förråda ej, hvad som finnes på sjöbottnen. Annat än
olycka kan ej komma af ditt möte med den mannen, och
jag förstår hvarken dig eller Matti, som förde honom hit;
fi borde icke hafva låtsats se honom, ban låg bra, där han låg,
fastlåst af klippstycket. Där kunde svenskarna uppsökt
honom. Hunden skulle visat dem dit, och ditt pörte skulle
ej hafva blifvit kändt af bönderna i orten ännu på lång
tid. Jag säger ännu en gång: jag förstår hvarken dig eller
Matti.»
Under det Moilainen talade, hade han blifvit ifrig och
så småningom höjt rösten.
»Du talar för högt, Moilainen,» varnade Pavo.
»Gör detsamma! Den där olycksfågeln därinne förstår
ej vårt språk, om han ock skulle höra mig. Kalla ut Gretti!
Jag åtager mig att ensam bota den olycka, du ställt till»
I samma ögonblick hörde männen, hur Gretti tillsköt
den skjutiucka, som var närmast bädden, hvarpå främlingen
hvilade. De växlade blickar, ty det var dem tydligt, att
Gretti hört hvad Moilainen sagt. »Gör detsamma,» uppre-
pade den senare ännu en gång, »både Gretti och den andre
må gärna höra mig, låt mig endast handla.»
»Du vill handla väl raskt i denna sak, Moilainen,» in-
vände Pavo.
»Icke raskare är nödigt är, Pavo. Låter du främlingen
ligga här, tills han blir frisk och går hem till sitt, så drager
han sedan svenskarna hit, och en vacker dag äro dina hus
brända, dina åkrar förstörda och vi alla husvilla. Det är
något, som kan förmå en att tänka raskt och handla fort,
ty innan en nytänd perta hinner brinna ut, kan den oro, vi
nu alla känna, vara släckt, och vi kunna sofva i ro.»
»Det kunna vi göra äfven nu, Moilainen !» svarade Pavo.
»Du är gammal och minnes forna dagar. Tiderna äro för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
