Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDEN SPRIDER SIG. 65
färdig. »Till båten,» uppmanade Pavo. —— »Hvarthän sedan?»
—— »Jag skall säga dig det, under det vi ro.»
Sedan de båda männen väl kommit i båten och Pavo
fattat årorna, redogjorde han för ändamålet med deras resa.
Moilainen hörde tyst på, men då Pavo slutat att tala, ut-
brast han, i det båten sköt ut i den nedre sjön: »Fördömda
rök: vi se ju icke ett bössbåll ifrån oss. Nog ha vi båda
varit med om skogseldar förr i vår tid, men maken till
denna ha vi ej sett! Jag är orolig, Pavo! Se, sel!» sade
han ifrigt och pekade inåt viken, »där komma en flock älgar
från väster och simma åt öster, elden har gått omkring
sjön!»
»Vi måste öfvertyga oss därom, Moilainen!» ropade Pavo,
»ro utmed västra stranden!»
Efter en timmes rodd nalkades våra spejare den stora
sjöns södra strand. Mörkret hade redan inträdt, och fastän
röken låg tjock och kväfvande öfver nejden, kunde männen
se, hur eldslågor här och där slogo upp i det täta töcknet;
ännu några årtag, och hela trakten syntes stå i lågor. Vid
denna anblick vände Pavo, som nu höll i årorna, båten mot
norr. Det var tydligt, att elden spridt sig söder om sjön,
och att den snart skulle antända skogen på dess västra sida.
»Ni få taga dagen som den kommer,» anmärkte Moi-
lainen, »ha vi lyckats mota branden från östra sidan, så
bärga vi både gård, lif och kreatur, men att mota den från
den andra, det förmå vi icke: det står ej i människors makt.
Du gjorde väl i att vända, Pavo! »Med tunga och sorgsna
tankar återtogo finnarna sin rodd emot hemmet, men först
andra morgonen hunno de dit. Det hade varit ett hårdt
och långsamt arbete för åldrige män att draga båten upp-
för forsarna och ro den genom den strömmande älfven.
Vid hemkomsten funno de de hemmavarande kvinnorna
sorgsna och förskräckta. Boskapen hade blifvit vild och
orolig af röken, hvarför de hade måst stänga in dem, och
icke nog därmed: fåglar hade i svärmar flugit omkring på
torpet utan att veta, hvaråt de skulle ställa sin kosa, och
fyra otäcka vargar hade summit öfver viken och sedan gått
alldeles intill pörtet. Skulle elden hinna bit, skulle de bli
kväfda af rök.
5 —— Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
