- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
81

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVÄLT. 81

Denne, som stod färdig att begifva sig till hamnen,
var strålande glad. Om några timmar, sade han, skulle
finnarna få den säd de behöfde, ty ett af fartygen var hans.
Förnöjda öfver löftet lofvade de att stanna, där de voro, för
att afvakta hans återkomst.
»Vid Gud,» sade köpmannen, då ban helt upprörd åter-
vände, »nöden är verkligen större hos landtfölket, än jag kunde
ana, ty så snart skeppsluckorna blefvo öppnade, rusade de
fram och togo händerna fulla af råg, hvilken de åto sådan
den var. Kanske icke heller ni haft något att äta i dag?»
Finnarna tackade, men förklarade, att de ej voro hungriga.
Det var icke så ovanligt, menade de, att utsvultna män-
niskor åto råg, hvilken smakade bra mycket bättre än bark-
bröd, och hade man sådan föda hvarje dag, kunde ingen
klaga.
»Gud vare lof för hvad vi ha kunnat skaffa 088,» sade
Matti, då han och Pavo vandrade efter det spannmålslass,
som deras forbonde körde framför dem. »Men det tog allt
ett djupt tag i våra tillgångar, måtte vi bara icke behöfva
ge ut så mycket en gång till.»
»Vi ska vara nöjda med hvad som sker, Matti,» svurade
Pavo. »Vi ha sett mycket elände förr och varit med om
hårda tider, men vi hafva aldrig misströstat och böra ej
heller göra det nu. Tänka vi på hvad vi ha och kunna
åstadkomma och jämföra oss med andra, så wåste vi säga,
att vi äro lyckliga. Du såg hvad vår granne i Karlanda
hade att köpa säd för. Det blef nog icke half börda för
honom. Hvarmed skall han sedan reda sig? Jo talade om
för mig, att en af Skillingmarksbönderna hade sändts till
kungen för att få bjälp, hvilket han äfven hade fått i form
af säd, som konungen hade anskaffat från Liffland och lagt
upp i magasinet i Vålö. Men där fanns så litet, att han
blott tick helt obetydligt, och det endast med villkor, att
han skulle använda det till utsäde. Kungen förmår ej bistå
alla fattiga bönder, och de rika herrarna ha ej heller någon-
ting att Hjälpa med. Jo trodde, att det var svårare i de
östra bygderna än här hos oss i väster, emedan vi bodde
hafvet närmare och således lättare kunde bekomma spann-

6. — Schröder *


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free