Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvenne dödsfall.
Långsant framskredo under bård försakelse de mörka
a vinterdagarna, tills ändtligen solen höjde sig och lyste
upp den snöbetäckta vildmarken samt småningom smälte de
djupa drifvorna. Snön blef grofkornig och skaren stark,
så att unga Matts ibland kunde i ilande fart på sina ski-
dor söka spår efter vildt och färdas vida uti skogen.
Moilainen, som tillbringat den mesta delen af vintern
uppe på muren, kom dock en dag skyndsamt ned därifrån,
då han såg Matts inträda och med glädjestrålande anlete
kasta ett par ännu varma tjädertuppar till modern, i det
ban ljudligt förkunnade, att nu hade tjädrarna i stort antal
återkommit till trakten.
Giadare tidning kunde icke gärna meddelas finnbyg-
gets invånare, och den grep äfven den lugna och betänk-
samma Pavo till den grad, att han i öfvermåttet af sin
glädje skyndade ut och tog Grettis bockhorn från dess plats
i knuten och blåste en drill, så kraftig, att både Jossi och
Lissu i all hast infunno sig för att höra efter hvad som
var å färde. Moilainen hade under tiden upptagit fåglarna,
synat samt vägt dem i handen, och med glad röst sade han nu:
»De där bafva icke haft dåligt kosthåll i vinter och icke
heller magrat under flyttningsresan! Nu stunda bättre tider
för oss, arma finnar.
Gör dem i ordning, Gretti. och frukta icke för fram-
tiden: hafva fåglarna en gång kommit åter till oss, så
stanna de här under några år, därpå kan du lita: vi gamla
skogsmän känna till den saken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
