Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 TVENNE DÖDSFALL.
Det var icke endast en kyrkofärd, finnarna 1 Väster-
skogen den hösten fingo företaga:
Moilainen hade under somrarna i tera år icke alltid
återkommit om kvällarna till pörtet, ty ute på den holme,
dit han under skogsbranden hade fört fåren och getterna
för att rädda dem, hade han uppbyggt en så kallad slagbod,
i hvilken han vid en eld brukade tillbringa de timmar
under natten, då han icke metade eller sysslade med de
utsatta näten. Detta visste alla liksom äfven, att han stun-
dom långa tider helst sökte ensamheten, samt att han, då
fisket var dåligt och han icke kunde hemföra något, ogärna
gick tillbaka till pörtet, utan föredrog att lefva för sig själf,
tills fångsten åter blef rikligare.
Man brydde sig därför ej om, att Moilainen icke kom
hem på ett par dagar, ty att intet ondt hade händt honom,
förstod man, då man under dagarna allt emellanåt sett
bonom i båten och om kvällarna lagt märke till elden och
röken vid hans koja. Men så hände det, att bunden som
ständigt brukade följa Pavo, hade injagat ett gräfsvin under
en lada, belägen vid en sved ej långt från torpet.
Matts hade medels sitt i en stör fastsatta knifblad lyc-
kats sticka djuret, som därpå stektes af Gretti i ugnen. Det
var en i finntorpet allt för sällan återkommande rätt, för
att ej den gamle Moilainen, som förr 1 tiden skaffat så
månget godt mål till huset, skulle få vara med om att smaka
den, hvarför Gretti tog bockhornet och kallade honom hem.
Af båten, som eljes brukade dragas väl in bland buskarna,
kunde finnarnas skarpa ögon ej upptäcka en skymt, och
således var det tydligt, att Moilainen befann sig ute på
holmen, dit hornets ljud mycket väl kunde höras. Sedan
man en stund väntat utan att få syn på gubben, gaf Pavo
en genomträngande hvisselsignal, hvilken finnarna voro vana
att ögonblickligen lyda, men icke förty syntes Moilainen
ej till.
»Tag flotten, Matts,» uppmanade då Gretti, »och far ut
till holmen. Det måste skett någon olycka, då Moilainen
icke hörsammar Pavos signal.»
Man hade blifvit orolig och stod och åskådade Matts’
färd. Slutligen steg denne iland och försvann iskogen. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
