- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
99

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ BESÖK HOS ANFÖRVANTER. 99
på föda*) eller utvandrat och endast till en ringa del åter-
kommit under årets lopp. Han hade under vägen hört
nästan otroliga berättelser om huru folket uppehållit lifvet
under missväxtåren.
Hans hufvudärende var att erbjuda sina släktingar hjälp,
om så behöfdes, samt att bedja Pavo ännu en gång komma
upp för att rådgöra med nordfinnarna om den ställning, de
borde intaga gent emot de svenska myndigheterna. Både
finnar och svenskar hade fått anmärkningar på grund af
timmerhandeln på Norge, och såväl länsman som präst hade
pålagt dem skatter till kronan och till sig själfva samt
foro ofta ut i hårda ord mot finnarna, då de kommo till
svenskbygden. Detta hade gjort dem missmodiga. Snart
kunde hårda år åter inträda, då de hvarken kunde reda sig
själfva eller betala de dem pålagda skatterna, hvarför de
önskade, att Pavo ville besöka dem och bistå dem med sina
råd. Pavo sade sig under de sista åren hafva lefvat så afskild
från både svenskar och finnar, att han var föga i stånd att
gifva någon råd, men likafullt ville han på vårsidan vill-
fara sina vänners begäran.
Det var icke med glada minnen som Pavo återvände
från sin resa genom de vidsträckta finnskogarna. Hans
stamförvanters klagan öfver de svenska myndigheternas åt-
göranden gent emot timmerhandeln fann han obefogad,
emedan det i lag var fastställdt, hur mycket timmer hvarje
by fick afverka, och detta gällde lika för både svenskar och
finnar. Alla hade öfverskridit det antal stockar, lagen med-
gaf, och i följd däraf hade stränga påbud utfärdats, som
med hårda straff hotade framtida öfverträdelser.
Man hade funnit detta orättvist, ty hvar och en borde
väl ha rättighet att afyttra hvad han ansåg för sitt. Pavo
hade endast lyckats öfvertyga ett fåtal, att äfven tillgången
på skog kunde utsina, och att den borde tillgripas, blott då
nöden hotade. De skatter, som ämbetsmännen pålade, borde
man söka bära med tålamod eller, om de blefvo alltför
kännbara, söka bot hos konungen, ty till honom kunde
————————
*) Det var i denna del af skogen, som, enligt hvad tideböckerna för-
lälja, föräldrarna åto barnens lik och barnen föräldrarnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free