Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STRID MOT NÖDEN. 121
ätit upp, det han fått af Gretti ur den öfver elden hängande
grytan.
»Ja,» sade Jo och sträckte på sin magra kropp så hårdt,
att det knakade i de gamla lemmarna, »så gammal jag än är,
har jag förr aldrig blifvit misstrodd, då jag berättat något,
men då jag för prästen i Holmedal omtalade, huru vi lefvat,
och att vi alla ännu voro vid lif och hälsa, skakade han på
sitt grå hufvud och frågade, om det verkligen var sant, det
jag sade. Han kunde icke begripa, huru vi kunnat genomgå
denna tid och därtill hemföra hvad vi behöfde för att äfven
detta år kunna beså åkrarna våra och ändå hafva en nypa
mjöl att blanda barken med.
"Och hvar i Guds namn ha ni fått medel till att skaffa
er säd och mod till att gå öfver gränsen in till Fredriks-
hall till våra fender för att köpa den? frågade han för-
undrad.
"Tack vare vilddjuren” svarade jag, "förnämligast vargar-
na, som i stora flockar strukit omkring i skogarna, har
det varit oss möjligt att skaffa skinn för att tillbyta oss
den säd, vi nu medföra, och faran att gå till köpmannen i
byn, där vi äro kända sedan många år tillbaka, var ingen.
För öfrigt hafva vi finnar icke något obytt med norrmän.
nen, hvilka synas hafva det lika dåligt ställdt som vi
genom kriget.”
’Fastän vår kung, fortsatte jag, ej kan slåss för en
orättvis sak, så vore det dock bra, om han ville snart komma
hem och sluta fred, så vi fingo tillbaka våra unga män till
hjälp vid arbetet. Då skulle nog stunda bättre tider för
oss alla.
"Gifve Gud att så sker, svarade prästen, ”och måtte du
få din son frisk och helbrägda hem igen. Hälsa finnarna
däruppe i skogarna och bed dem hafva lika stort tålamod i
framtiden, som de haft hittills, så kommer det nog att gå
dem väl»
» Hoppas du, att din gosse skall återkomma från kriget?»
frågade Gretti, sedan Jo tystnat.
»Visst gör jag det, men om jag lefver, då han kommer,
det är nog ovisst. Någon gång skall väl kungen tröttna
på att strida och komma hem med alla sina soldater.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
