Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pers äfventyr.
Våren i Västerskogen gjorde detta år icke hastiga frarn-
steg, hvarför männen icke hade annat arbete än att
passa på fågellekarna och vittja de få krokar, man utsatt
för gäddorna, hvilket allt var bestyrdt tidigt på förmid-
dagarna. Resten af dagen kunde man ägna åt samtal, under
det hvar och en slöjdade på de saker, man icke hunnit med
under vintern.
Per, som längst tillbaka lämnat hemmet och icke åter-
sett det på tolf år, anmodades först att berätta sina äfven-
tyr som konungens ryttare.
Därtill var han mer än villig, ty han hade blifvit helt
annorlunda än förut. Då pratade han kanske mindre än fin-
narna i allmänhet, men efter sin hemkomst var han ingalunda
njugg på orden utan talade ofta och med nöje, då han upp-
märksamt afhördes af husets öfriga invånare, hvilka icke
hade en aning om hvad som tilldrog sig ute i världen. Kom
så en dag, då nordanvinden blåste hårdt och den yrande
nysnön bildade drifvor vid pörtets knut. Den dagen fingo
både fiskar och fåglar frid, ty ingen ville gå ut, emedan de
visste, att de under sådan väderlek icke skulle få någon
lön för sin möda.
På den varma muren låg Per utsträckt med sitt huf-
vad stödt mot handen, och på allas uppmaning började han
nu berättelsen om sina skiftande äfventyr:
»Minnes du den dagen, Matti, då vi skildes åt? Då var
jag glad öfver att få gå med kungen, och roligt trodde jag
det skulle bli att få segla bort på de stora skeppen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
