Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I FRIHET. 131
nade en stund och åto en bit af det sura brödstycke, vi fått
föregående kväll. Därpå gingo vi åter, men blefvo snart
litet rädda, då vi fingo sikte på en stor väg, som förde öfver
åsen. Måhända voro ryssarna före oss och hade ridit om-
kring träskmarken. Att vända om, kom dock aldrig i fråga,
i nödfall ville vi slåss till sista blodsdroppen, hvarför vi
fortsatte och kommo lyckligt öfver vägen, hvilken var hård
och fast, så att våra spår ej kunde synas. Då solen gick
ned, voro vi åter vid en sumpmark, där vi påträffade ett
litet vatten, ur hvilket en hop änder flögo upp. Vi stan-
nade ett ögonblick och önskade, att vi hade ägt en bössa,
men som det nu var, fingo fåglarna vara i fred. Vi gingo
på en stund, tills vi helt oväntadt uppskrämde en and ur
en buske. Det var tydligt, att hon där hade sitt bo, och
då jag vek undan en kvist, fick jag äfven sikte på en sam-
ling ägg. Jag utstötte ett litet glädjerop, som kom Tarwen
att skynda till min sida, men då jag ville taga äggen, bad
han mig vänta. Jag förstod hvad han menade och hejdade
mig. »Vi måste i alla fall hvila en stund,» sade han, »efter
som vi sprungit ett dygn, och därmed drog han fram ett
litet snöre, och några minuter därefter hade han lagt en
snara öfver äggen. Vid stranden af en liten flod, som rann
ur vattnet mot väster, påträffade vi en torr plats, och där
lade vi oss, sedan vi ätit upp resten af det sura brödet. Att
benen värkte på oss, och att vi icke strax kunde somna,
det brydde vi oss ej om, ty det voro vi vana vid, sedan vi
marscherade under vår första fångenskap. Huru det var,
så lurade vi dock af, ty för ryssarna fruktade vi icke mera.
Då jag vaknade i soluppgången, var Tarwen borta men kom
strax tillbaka med mössan full af ägg och anden, som han
lyckats fånga. Genast slukade vi hvarsina fyra ägg, sådana de
voro, och därpå drogo vi åter åstad. Jag tror nog, att viäfven
denna dag sprungo lika långt som den föregående, och då
vi om kvällen lade oss, ansågo vi, att vi hunnit ungefär
femton mil från slottet, där vi varit fångna.
Den kvällen uppgjorde vi en liten eld, vid hvilken vi
stekte anden, och följande morgon fortsatte vi på fastande
mage vår väg, fortfarande mot norr. Vi hade dock icke
gått långt, förr än vi påträffade en odlad bygd med gårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
